När vi bestämde oss för att adoptera från Sydkorea så kom jag  in i ”boa” mood. På något sätt som gravida mammor gör (inbillar jag mig själv) eller bara som adopterande mammor? Vad vet jag vad ni andra kommer in i för mode.

Men jag började först med att titta på bilder på människor från landet, sen hamnade jag självklar på Youtube för bilder är tråkiga när man kan se någon som rör sig. Det finns mycket man hamnar på; traditioner, helgdagar, mat, street food, vett & etikett, ännu mer mat, godis, barnmat, skolor, högskolor, folks från utlandet som bosatt sig i Sydkorea, språket som leder mig vidare på att ladda hem språkappar där jag helt plötsligt ska lära mig deras alfabet och hur det är uppbyggt, hur man uttalar det rätt (hamnar på youtube igen) och detta leder till att jag köper böcker om deras språk och om platser man kan besöka.

Nej det slutar inte… Platser att besöka, nu måste jag oxå se allt live på youtube för det är ju mycket roligare än bilder och sen vill jag se när människor besöker dessa ställen och vilka matplatser som är bäst, nästa klick leder vidare till street food igen för det är bara så roligt att titta på. Men vad ska jag köpa för saker till barnrummet? Detta måste ju planeras. Så jag sätter igång att bombardera appen Pintrest (bäst) och sen alla tidningar jag har hemma. Självklart rådfråga Samir som nickar medan han spelar Dota, men jag vet vi har samma stil så jag vet att han älskar det.

Blir ni trötta? För det fortsätter… Skriva listor älskar ju jag att göra. Packlista för mig-barnet-Samir-kabinväskan-mediciner- hygien. Självklar måste jag kolla på nätet vad alla andra packar i sina väskor när de ska adoptera, och vad man kan tänka sig behöva. Jag passar även på att skriva en köplista för den är ju roligast.

Jag tror det slutade där. Eller så väljer jag att sluta berätta för er 🙂 Men allt detta sker under någon vecka. Efter det så känner jag mig nöjd, mindre panik över allt som jag då inte visste om, men vet nu. Jag är redo och nu kan jag glida fram, en stund i alla fall. Jag glider fortfarande och känner mig lugn några månader senare,så ja, jag har boat en hel del.

Undrar hur andra adopterande mammor och pappor gör? Samir är mer praktisk med plugga in på alla dokument som ska med och förbereda det. Väldigt viktig bit som jag överlämna till honom. Vi är väldigt nöjda med uppdelningen. Jämställt!