På onsdag så kommer vår handledare på besök till oss. Vårt sista möte för att uppdatera vårt medgivande. Jag var så fräck att ta några goda bullar som mamma hade bakat. Jag tänkte att jag ville ha något gott till fikat men att baka själv finns inte på listan. Har för mycket att göra med jobb, träning, bok-bloggen och städning, så jag tog en säker väg och det var mammas bullar. Jag älskar att baka och är faktiskt utbildad bagare och konditor i grunden men när det inte finns tid så hittar man lösningar.

Hur känns det då att handledaren ska komma hem till oss?

Det känns hur lugnt som helst, känns som vi känner henne efter alla våra möten. Ska bli bra att bara få sitta ner och prata vidare om alla förändringar som hänt sen sist och jag vill bara bli klar med vårt medgivande. En sak till att bocka av och om vi älskar att bocka av saker.

Efter det är det psykologundersökningen, läkarbesök och röntgen av lungorna kvar, ja förutom pappersarbetet. Efter April så är det också avbockad från listan. Lite i taget går vi framåt.

Att adoptera är som att vara en snigel på en grusig väg (eller sandpapper enligt Samir). Allt går så långsamt.