Dags att byta ut påskblomman? 🙂

Idag åkte jag återigen till Malmö för att göra min sista del av psykologundersökningen som vi behöver till vår adoption.

Jag som lyckats undvika parkeringshus fick testa på det för första gången i och med att Samir inte skulle med denna gången. Tack för sensorer på bilen. Har inte den minsta bilen och det var tajt, men den är hel och jag är nöjd.

Idag skulle vi gå igenom mina svar som jag svarade på förra gången. Han visade var jag låg på deras skala och de gick även igenom vissa svar som de ville veta lite mer om. Det var tre frågor som jag svarat fel på, dessa negationfrågor som snurrar till det, och även frågor de undrade vad jag hade för tankar om. Man kan ju verkligen tolka dessa frågor på olika sätt och det är bra att jag fick berätta hur jag tänkte.

Sen har Sydkorea vissa frågor som de vill att vi belyser lite extra, som tillexempel vårt nätverk, min skolgång, tankar om adoption och barn, barnlöshet, positiva och negativa händelser i livet, psykiska och fysiska hälsa. Det var nog mer, men det har jag redan glömt bort.

Hur känns det att göra denna undersökning?

Jag tycker att det har gått bra, jag är väldigt nöjd med vår psykolog Mattias och jag kände mig trygg och väl bemött. Frågorna var både lätta och svåra, en bra blandning, men väldigt många så man får verkligen tänka till.

Jag känner att jag lärt mig mer om mig själv efter han gick igenom mitt svar och berättade vilken person jag är utifrån svaren. Det stämde väldigt bra om allt, vissa saker vet jag egentligen stämmer om mig, men på skalan blir de så tydliga hur mycket eller lite de sticker fram hos mig,  och på sätt och vis så fick jag några aha-upplevelse och nya tankar om mig själv, och några goda skratt.

Den lättaste bita att prata om, för mig, var att prata om vårt kommande barn: min barnsyn, barnuppfostran, adoption, anknytning osv. Ja, allt som har med barnet att göra. Kan ju bero på att jag jobbar med barn, det är det jag är expert på.

Var jag normal? Godkänd?

Japp, jag hamnade inom ramarna, tack och lov! Fullt frisk och normal i huvudet, och min unika personlighet som vi alla ska ha. Det är ju faktiskt ingen självklarhet att man blir godkänd. Jag insåg hur lätt det var att komma utanför ramarna och allt har med att kombinera ihop alla områden på ett bra sätt. Det är så mycket som hänger samman och påverkar varandra. Jag pratar säkert helt fel inom psykologiska termer, men det är så jag uppfattade det.

Jag är glad att jag är klar. I morgon är det min mans tur, ska skriva lite hur han upplevde det. Jag köpte en stor godispåse som jag firar med ikväll.