Det efterlängtade mötet

Igår fick jag äntligen träffa min kollegas väninna som är född och uppvuxen i Seoul i Sydkorea. Mötet var tänkt som lite hjälp inför vår adoption och jisses så glad jag var att få träffa henne.

Först pratade vi om deras traditioner och jag fick lite papper med information om de två viktigaste högtiderna; nyår och chuseok. Hon lärde mig hur man bugade både som tjej och kille, hur vi på ett respektfullt sätt skulle hälsa på både fosterföräldrarna och andra vi möter. Mycket tips om allt möjligt. Vi gick igenom min ordlista som jag kämpat med. Inte lätt att hitta ord och hur man säger dem till barn. Det är ju olika för vem man pratar med oftast. Kände mig en gnutta stolt då jag hade bra uttal på det mesta 😊. Nu känner jag att vi kan kommunicera med vår Lennox med de viktigaste orden i alla fall. Jag fick även lära mig rätt uttal på Lennox namn som han har nu och hans efternamn. Vi hade sagt helt fel, men nu kan vi.

Frågade henne även om tips på present till fosterfamiljen.

Halsband (bara i guld, det var viktigt påpekade hon).
Fast honung är väldigt fint att få
Fina skålar typ Kosta-Boda Orrefors
Halsdukar
Godis går bra med den äldre generatione äter inte mycket godis och framför allt inte mycket choklad.
Bilderböcker på Sverige eller varför inte Skåne 😊

Lite tips från henne och självklart ska det vara fint inslaget.

Vi kommer fortsätta att hålla kontakten och jag skulle få tips på saker att göra i Seoul med. Känns gott att kunna ha någon som jag kan fråga om allt vad gäller Lennox ursprung.

Är det någon som vill ta del av vår ordlista så säg till.

Senare på kvällen var det dags för vår årliga langoskväll. En gång om året så är det langos och hur gott är inte det. Vi invigde även Lennox rum. Tittade på allt och satt där och pratade om livet.

Alla samlade i Lennox rum. Inte klart ännu men snart.