Ena stunden är man glad andra lite deppig. Har haft några dagar jag känt mig lite nere. Jag är van vid detta laget med humörsvängningarna sedan vi påbörjade att få barn. Nu är det milda varianter, typ som vindpust jämfört med förr med orkanvindar, som kunde hålla i sig i evighet kändes det som.

Längtat efter Lennox extra mycket och just nu känns det så långt borta. Även om vi närmar oss för varje dag så känns det som det är tvärtemot. Så dessa dagar har jag inte tittat på filmklippen eller bilerna för jag behöver en lite paus i mitt längtande. Försöka sudda lite så det känns som en helt vanlig dag, vilket jag inte lyckas med, men en paus har jag tagit. Kanske även bero på att allt börjar bli färdigt här hemma. Förberedelserna börjar närma sitt slut och då får det plats med mer längtan, tid att bara vänta.

Tur väl så vaknade jag mycket gladare idag och lite mer på hugget igen. Helgens firande får mig att dra på smilbanden och får mig på bättre humör. Men det hade varit ännu bättre att få veta att vi skulle få åka dit. Nåja, det är bara att hålla ut och tänka positiva tankar och glädjas åt att vi faktiskt snart är där.