Första resedagen

Hur galet trött kan man va? Helt jetlag:ad. Sov inte superbra på flyget men det gick ändå bra. Har aldrig flugit så långt innan, men det ska jag väl klara av tre gånger till. 

Hotellet och rummet är fint och vi skulle egentligen gå upp till poolen, men efter en powernap på en timme så är vi så sega. Får väl se vad vi orkar med ikväll. Jag tycker mest nästa dag kan komma. Men först ska jag se om vi kan hitta någon lite mattaffär så vi kan handla hem lite gott. 

Ofrivilligt barnlösas dag

Såg precis att det är ofrivilligt barnlösas dag.

Ja, tänk att för 10 år sedan så var startskottet för vår långa resa. Tänk så mycket som vi har varit med om sen den dagen vi satte igång projektet; Få ett barn. Nu kör vi! Vi hade hoppet att det här skulle gå lätt, men samtidigt så hade jag en känsla långt inom mig att jag inte skulle få det så lätt.

Efter två års eget försök så påbörjade vi IVF. Det första vi gjorde där var väl att kolla upp vad som var felet, men de kunde inte hitta något. Vi gjorde tre IVF-försök, de tre gratis man får. Jag tyckte det var pest och pina att gå igenom den behandlingen, medan jag känner dem som inte alls var så besvärade av det hela och tyckte det hela gick smärtfritt.

Men alla tårar, obehag och smärta som jag hade, så är det ju värt priset om man får sitt barn som man längtat efter. Hade det funkat för mig så hade jag kanske sett det med andra ögon, vad vet jag. Många frågar om jag kan tänka mig göra IVF igen och svaret är ett rakt NEJ. Jag har inte ändrat mig i den frågan under dessa år även om minnena suddas ut en del. Jag gillar helt enkelt inte vad de medicinerna gjorde med min kropp och de ingrepp som krävdes. Nej, att få adoptera har varit det bästa för oss. Även om det har tagit sin tid och stressen man utsätts för är väldigt påfrestande under vissa perioder när man förbereder med adoptionen och den granskning man utsätts för, så är detta den rätta vägen för oss. Jag är evigt tacksam att vi har möjligheten att göra IVF och det är fantastiskt. Men vad som är rätt för mig behöver inte vara rätt väg för en annan. Man måste lyssna på sig själv och köra sitt eget rejs.

Och tänk, nu är vi snart i mål. Visst hade det kunnat gå fortare att nå målet om vi gjort andra val än vi gjort, men då hade vi ju inte fått vår lille Lennox och på något sätt så tror jag att vi blev ledda till just honom. När jag tittar tillbaka och kan se den väg vi gjort så kan det inte vara mer än rätt tid att få honom just nu. Det känns som det var som gjort för just oss, förutbestämt. Jag och Samir kan båda intyga att vi har verkligen njutit av att bara vara vi två och hunnit med allt de vi ville göra när det bara är vi två. Och nu, ja nu är vi är så redo för detta nya äventyret med Lennox och att få vara en familj. Vi är så redo så våra hjärtan hoppa av glädje. Detta är fantastiskt och magiskt och jag älskar att jag får dela det med med mina bästa vän Samir.

Jag skicka styrkekramar och mod inför den resa ni ofrivilligt barnlösa står inför. Man hinner gå igenom så mycket känslor och tankar under denna svåra period.

Om jag kan ge något från den erfarenhet jag har av den resan vi gjort så är det att försöka att njuta av livet när man är inne i det svåra och stanna upp ibland och bara ta en paus från det hela. Vi lät oss ta pauser, ibland någon dag, ibland upp till ett halvår. Man måste ge sig tid att bearbeta allt och bara vara. Våra räddningar har varit att få vara med våra vänner, ta ett glas rosé och äta en god middag, åka på härliga resor och mysa hemma. Våga gå er egen väg. Jag vet de som stannat upp och kommit fram till att de istället bara vill vara de två, utan barn och andra som valt ta emot fosterbarn, inget är fel väg.

Min man tipsar om att läsa böcker om tålamod och självbehärskning som kan hjälpa. Stanna upp och känn efter och låt känslorna komma fram för det är okej att var ledsen, arg, besviken. Vi kunde slita håret när folk sa att vi kommer få barn om vi bara slappnar av efter hundraelfte gången, nu kan vi mer skratta gott när någon nämner det och se det som att de bara menar väl. Våga låta det ta den tid det behöver. För oss att gå från IVF till adoption så hade vi en lång tid då vi tog en paus. Många tårar, många tankar, mycket shopping blev gjort och Mc-körkort togs.

Ingen borde behöva gå igenom det, men tyvärr är livet inte alltid som man hoppats på. Jag sänder er alla styrkekramar och jag håller tummar och tår att ni når fram till ert mål.

Förberedelser

Det har varit tyst på bloggen. Mycket som händer här hemma inför resan. Idag är sista finliret och väskorna är nu packade och rysksäckarna fulla. Det där med att packa är inte det lättaste. Ingen aning vad vi behöver ha med oss så vi har packat tok för mycket. Men eftersom vi nu reser med premium economy så får vi ha med oss fyra väskor, så har vi handlat för mycket i Seoul så köper vi bara en väska till och packar i den.

Nu börjar i alla fall lite nervositet komma. Tror andra runt om kring oss är mer spända än vi är, vi har lixom inte fattat ännu att detta är på riktigt och det känns mer som en semesterresa. Jag kan inte fatta att på onsdag så kommer vi att få träffa vår lille pojk, så ofattbart. Presenterna ligger där och väntar. Fosterfamiljen kommer att få en Orrefors vas, en bok med bilder på vårt vackra Skåneland och en honungsburk vars honung kommer från ängarna här ute. Lennox kommer att få en boll som låter när man kastar den och den lilla räven som var med i pekboken.

Nu när vi är på resan så kommer vi att filma så mycket vi kan och ta bilder. Vi har redan filmat lite under packningen. Vi vill ha filmklipp från början till slut som vi sedan kan titta på tillsammans med Lennox. Jag är ju inte den bästa på att redigera filmer, men jag ska göra mitt bästa. Vi har ju gott om tid i Seoul att hitta på vad vi vill medan vi väntar på de tre möten vi har.

Det har i alla fall varit toppen med några extra dagar ledigt innan resan så vi fått tid att varva ner lite och fixa allt i lugn och ro. Sen när vi åker med Lennox så känns det som jag har all packning färdig till honom, så det känns skönt.

Nu snart ska vi i alla fall ut på en lång promenad, ladda ner lite nya låtar till Spotify. Skönt att få gå av lite energi innan det långa flyget och kanske somnar jag lättare ikväll. Vi får väl se med det 🙂

Ja, tänk snart är vi i mål…

Grillad kyckling

Igår åkte vi en runda till Samirs syster och familj för att äta grillad kyckling, Samir pappas specialitet och umgås. Jag har nog aldrig slukat en halv kyckling så fort som jag gjorde igår, det var helt underbart gott.

Samir busade med deras hund Cyco som älskar sitt däck och vill helst att man ska leka dragkamp mest hela tiden. När jag lekte med pojkarna vid studsmattan så hade jag Cyco och däcket tryckt mot mitt ben hela tiden, det gick inte att glömma bort honom. Jag orkar dock inte dra runt den som Samir så jag försökte hålla fast däcket genom att stå på den, men han lyckades dra runt mig ändå.

Lennox fick även en present av farfar, Dido som vi säger och farmor Majka. Det var en fin tröja som det står typ: Det räcker med mjölk, ge mig Cevape. 🙂 och vi älskar Cevape 🙂

När vi senare på kvällen satt hemma på vår balkong så satt vi länge och bara pratade om hur vårt liv kommer att förändras när Lennox kommer hem till oss, hur resan kommer att bli, drömmar och tankar som snurrar runt. Man behöver ibland tid för att bara prata av sig och drömma tillsammans. Jag är så otroligt tacksam att jag får dela detta äventyr med min man.

Tandtrollen

Var hos tandläkaren och kollade mina kära tänder idag. 7.10 på morgonen…😐

Men det var inga hål och tandköttet var bra. Bara lite tandsten som vanligt som skulle bort. Får vi se om jag kan va lika duktig ett år till. 

Vi pratade även om Lennox och jag som aldrig diskuterar tandborstningen med föräldrarna på jobbet behövde lite råd. Ska lista honom direkt hos Lundatand i Lund. De är så grymt duktiga, supersnälla, punktliga och det är mysigt där (tandläkarhus kan visst va mysiga). De är i alla fall värda beröm då de är de enda som jag och min man trivts hos och där ska även Lennox gå. 

Jag körde även inom Willys för att köpa kattströ och kom självklart hem med annat. Ni som redan har barn har säkert redan provat vissa av dessa saker. Men jag som är ny i bebislandet tycker det är superkul att titta vad som finns i barnhyllorna. Kanske någon som har tips på nått gott för barnen som inte är allt för onyttigt. Rawbar är till mig 😊

Provsmaka

Helgens skörd, några av dem har vi inte provat innan.

Jag har fått över Samir på min kärlek att prova nya matprodukter som vi inte testat innan. Nu går han själv och kollar i varje hylla på jakt efter något nytt.

Denna gång var det Samir som hittade nästan alla nya matprodukter. Proteinpuddingen var helt ok. Jordgubb var godast, smakade som godis. Protein crisp smakade typ krisp med smak av jordgubbsproteinshake, helt ok. Amaranth-korn var ju spännande. Läs om den. Jag testade att koka den och hade det till köttfärssås och det var supergott. Påminner om qoinoa i smak och konsistens fast kornen är mycket mindre. Man kunde även poppa dem i kastrullen som popcornen. Det kan man strö över Yoggi eller doppa bananen i tillexempel. Kul och se vad vi mer kan göra med dessa små frön. Eftersom jag älskar te så är det alltid kul med nya smaker. Citron och ingefära-teet var godast. 

Poppade amarant-korn. Jag saltade dem för lite smak

Familjemys 

Myskväll med familjen J. Igår var vi hemma hos min storebror för att titta på Eurovision och umgås med familjen. Älskar dessa stunder då jag bara få va med familjen och samla ny energi 💚. Min storebror fyller även 20+ 😅 och det passade vi på att fira lite. 

Men själva Eurovision var väl ingen vidare hit. Vi sov igenom de flesta låtarna, men några var bra. Tycker ni rätt låt vann? Inte riktigt min musikstil, men han fick flest röster av folket så då är nästan alla nöjda 😊 förutom min familj.

Skötväskan

Jag fastnade helt i vilken skötväska jag skulle ha. Stora problemet är att nästan alla skötväskan är för feminina, inte min stil. Jag ville även ha en väska som Samir kan använda (även om han inte bryr sig ett smack 🙂 ) och sen ska vi inte glömma att vi får hem en 1-årig pojk som kommer klara sig galant vissa utflykter vi gör utan vagnen och då vill jag ha mina armar fria.

Jag är nog lite snurrig för jag har haft väskan hela tiden och funderat om inte den skulle passa helt utmärkt som skötväska, men hur skulle jag hänga den på vagnen? Men så såg jag en bild och aha-moment kom och jag kände mig lite bakom flötet, haha. Det händer för mycket i min hjärna för tillfället. Jag stirrade mig blind på hur skötväskor fästes vid krokarna. Jaja, jag erkänner och så är problemet löst. Skitnöjd är jag i alla fall.

Varje gång jag sitter  i soffan och tittar då och då bort mot hörnet där vagnen står och då blir jag helt varm inombords. 💚

Åh! Får inte glömma bort att gratta Lina och hennes man som idag fick sin lilla Hanna. Jag har följt hennes blogg och vi har varit lite i samma stadie i adoptionsprocessen och jag blev helt rörd när jag såg deras bild när Lina har Hanna i famnen. 🙂 Vilken lycka!

Hur gör vi med resan?

Yey! Första tiden för att träffa Lennox är bokad. Vi kommer att få träffa honom hos hans fosterfamilj. Detta är drömmen!!

Vi har ju redan bokat flyg och boende. Min man fixade det samma dag vi fick domstolstiden. Vi kommer att bo på Somerset Palace och åker med Lufthansa via Frankfurt.

Vi kommer att göra två resor. För er som inte är insatta i det hela med att adoptera från Sydkorea så får man en domstolstid. Det innebär att vi åker till Seoul och får först träffa vårt barn hos fosterfamiljen och eventuellt en gång till på SWS-huvudkntor i ett lekrum. Efter att man fått träffa sitt barn så ska man upp i domstolen på en domstolsintervju. Det tar ca 10-15 min och domaren ställer lite frågor; allt från saker de undrar över i vår utredning och om oss, hur mötet med barnet gick, varför vi valde att adoptera från Seoul och så vidare.

Efter domstolen så väntar vi på att domen vinner laga kraft och vi får barnet i vår vårdnad. Det kan ta allt från 2-4 vekor, även längre.

En del väljer att stanna kvar tills domen är klar och andra reser hem emellan. Vi kommer att åka hem då det passar oss bäst. Samir vill spara så mkt av hans semester han har kvar tills vi väl har Lennox hemma och så vill vi förbereda lite hemma; köpa de sista kläderna, montera bilbarnstolen och annat småfix. Vår katt vill nog gärna komma hem lite emellan och gosa med oss, annars får han vara så rysligt länge borta från oss och det blir inte så bra, han blir lätt deprimerad då. Tur väl kommer han få bo hos mina föräldrar och där kan han även vara ute och han trivs bra med de andra katterna då han varit där och hälsat på sen han var bebis.

Så ja, vi åker till Seoul  och är där ett gäng dagar, träffar vår barn och blir klara med domstolen. Sen tillbaka till Sverige utan Lennox, jobba lite och fixa, sen får vi åka dit för att hämta hem honom. Det blir väl kanske i slutet av Juni/början av juli om vi räknar rätt och det inte dra ut på tiden. Snart, snart 🙂