Och så har jag börjat boa åter igen på mitt lilla vis. När det börjar närma sig att få barn så sätter jag visst igång mitt projekt att lära mig Koreanska, lite bättre. Jag blev lite förvånad att, eller jag borde inte bli förvånad att det blir lättare och lättare. Just nu känner jag att jag börjar kunna läsa på Koreanska, läst en massa grammatik för att förstå mig på det och nu kan jag nästan alla deras bokstäver. Fördelen att kunna läsa på koreanska är att jag se hur man uttalar det, för ärligt talat så är koreanska svårt. Det hjälper att titta på alla serier jag ser på, lära sig lite hur deras språkmelodi går.  Men jag är långt ifrån nybörjare mer pre-nybörjare, men men, skam den som ger sig. Det är bara att träna på och kul är det med. Jo, jag märker att jag har lättare att uttala meningar än förra gången jag var inne i detta-boa-mood, så det känns bra.

Jag märker att Lennox lyssnar när jag repetera samma meningar om och om igen. Igår kom han och sa Kamsa-hab-ni-bajs iasället för Kam-sa-hab-ni-da so betyder tack. Han ändrar bara så det passar för honom.

En viktig mening som jag försöker sätta är; var är toaletten? 🙂 Klassiker när jag är ute på stan att få panik om jag inte vet var man kan gå på toa. Sen försöker jag lära mig matnamn. Fördelen är att om jag bara vet hur man uttalar dem så kan jag förstå menyn lite bättre när jag kan läsa det. Men man klara sig rätt bra utan att kunna koreanska i Seoul. Men det är en fördel att kunna lite tycker jag, plus att man kan säga vissa saker till lille gossen som han förstår. De meningarna pluggar jag med in; nu ska vi sova, är du hungrig/törstig, ja och nej, bada gå ut osv.

Tja, vi får väl se hur det går. Ska dubbelkolla vissa meningar med Samirs kollega som är från Korea.