Är vi halvvägs på resan nu?

Så, då har snart tre veckor passerat. Den sista veckan ute i det fria gick undan, men samtidigt känns det som vi hunnit med väldigt mycket. I förgår var vi på domstolen. För en gångs skulle så kände vi oss ganska lugna. Första gången var vi galet nervösa, men vi visste ju vad som väntade oss. Det gick riktigt snabbt för alla och jag tror vi var där inne i ca 5-10 min. Vi fick frågor om hur det var att resa under Corona och hur karantän var med Lennox. Hur det har varit att uppfostra Lennox, hur träffen med lillebror gick, varför vi valde att adoptera fler barn, och varför vi valde att adoptera från Sydkorea. Efter domstolsmötet så tog vi den klassiska familjebilden utanför domstolen och en gruppbild med hela svenska adoptionsklanen.

Nu är det bara att vänta på att domen vinner laga kraft. Jag hoppas att det går undan. När vi adopterade Lennox fick vi ju vänta runt fyra veckor. Nu kanske vi har tur och bara behöver vänta två veckor. Men vi får se. Nästa tisdag ska vi i alla fall träffa Lennox fostermamma på KWS en timme. Jag ser fram emot det och även Lennox. Ingen aning hur han kommer att reagera, men vi får se. Han vill träffa henne och då får han det. Dagen efter så ska vi träffa Lillebror igen. Sen har vi många tomma dagar att fylla med aktiviteter innan vi har vår sista träff med lillebror som blir om två veckor på fredag. Vet inte om det är då överlämningen sker eller om det blir senare.

Vi har det i alla fall väldigt bra här i stan. Hotellet är mkt bättre än Somerset (och det var vi väldigt nöjda med). Det är Närmare till de jag vill ha närmare till 🙂 lekplatser på baksidan och en park på framsidan. Bra matställen och maten på hotellet är riktigt bra. Jag har en del ställen jag vill hinna med och besöka innan vi åker hem. En tur till parken Hangang nere vid Han River, BTS pop-up store i Gangnam (helt i extas att jag ska få dit, kommer säkert bli av med massa pengar där, vill köpa så mycket), jag vill till lite leksaks och barnklädersaffärer, lite roliga kaféer, Bukchon Hanok Village, Alive museum.

Ja, vi har att göra här och vi njuter av vår ”semester” i Seoul. Klagar inte allt för mycket på värmen, det är härligt att få riktig sommarvärme som det inte riktigt har varit i Sverige, men samtidigt är rysligt varmt vissa dagar och klibbigt så man knappt orkar va ute. Men för det mesta så är det helt perfekt. Ikväll ska vi äta på hotellets restaurang. Vi är trötta så vi orkar inte ta oss någonstans. Ha det gott så återkommer jag om några dagar 😊

 

Träffen med lillebror

Så har vi haft den där efterlängtade träffen med lillebror. Lennox och vi var så exalterade och förväntansfulle, lite nervösa och magen bubblade.

Denna gång fick vi åka upp till våning fyra där de har två nya lekrum man kan träffa barnen i. Vi var tidiga så vi satt där inne och väntade. Lennox lekte mest så klart. Sen kom de, lillebror gav oss världen leende så fort han såg oss men som förvandlades till världens tårar. Han fattade direkt att något annorlunda var på g, lille vännen. Men ett stort tack till den otroligt professionella personalen som kom på hur vi skulle göra för att det skulle kännas tryggare för lillebror så kom han igång och blygheten släppte. Han fattade tycke för Lennox direkt och gick som en svans efter Lennox. Vilka stora ögon av nyfikenhet lillebror hade när Lennox sprang runt i rummet som ett yrväder :). De satte igång och leka direkt och lillebror gav saker till Lennox hela tiden. Sen började det släppa lite för mig med och jag fick ge honom lite leksaksmat och byggklossar. Han tittade nyfiket på mig och när jag lekte med Lennox. Små leende kom hela tiden. Samir var den som det tog längs tid att han slappande av för, men när Lennox började kasta bollar i huvudet på Samir och han spexade till det så fick även han små leenden. Det kändes väldigt fint!

Det blev många samtal med fostermamman som jag klickade med direkt. Vi var alla överens efter vad vi såg med Lennox och lillebror och när vi pratade om deras personligheter, intressen osv att de är såååå lika. Jisses! De är kopior! Lika varandra tycker vi dem är med 🙂 Jag var helt varm inombords när jag såg hur fint de lekte tillsammans så direkt. Det var magiska band som drog dem samman.

Lennox berättade att när lillebror började gråta som höll han med på att börja gråta. Jag sa att det gjorde vi alla och så blev Lennox glad att vi alla kände likadant. Han tyckte att lillebror var den finaste i hela världen. Ingen är finare än honom. Asså jag dör ju av kärlek när Lennox säger så. När jag frågade honom vad som var roligast, bäst med träffen så sa han att det bästa var att han gjorde lillebror glad. Ja, jag behöver inte mer än så för att flyga upp bland molnen i lyckorus.

Men lillebror har väldigt stark anknytning till sin fostermamma, vilket vi är otroligt tacksamma att de har ett så stark band mellan dem. Men vi förbereder oss på att det eventuellt kommer bli ett svårt överlämnande. Vi kan ha fel, men jag tror att det blir många tårar för lillebror och även oss andra. Han är ju även nästan två år och då är man lite mer medveten om vad som sker. Samma som Lennox så är lillebror en väldigt klipsk, smart pojke. Men vi har tre träffar kvar och jag hoppas vi kan hinna bonda lite mer då.

Vår caseworker/social worker på KWS var helt rörd när hon såg bandet mellan oss och Lennox. Hon sa att det bästa i hennes yrke är när barnen kommer tillbaka för att träffa sina syskon. Då kan hon få se hur de har det och det ger henne en massa glad energi. Blev själv rörd när jag såg hur berörd hon var när hon såg Lennox busa med Samir på golvet, och när de båda skrattade för fullt.

Ja, det var träffen med lillebror. Känslosam dag. Så idag  har vi en lugn slappedag. Vi var så galet trötta igår efter träffen och vi kände att vi måste ta en lugn dag idag. Så det blir massa bad i poolen, ut och äta lite god mat och glass. Handla lite mer snabbmat i affären och bada lite till.

Om två dagar har vi domstol

Vi är äntligen fria!

Vi är inne på vår tredje dag ute i friheten 😊 Vi hade räknat fel och blev utsläppta redan i lördags. Sju på morgonen satte vi oss på en buss som släppte av oss i Seoul. En taxi efter det och sedan var vi på vårt hotell. Vilken härlig känsla att få komma ut. Vi har ätit god mat, druckit massa gott och gått promenader i vårt älskade Seoul, badat i poolen och bara njutit för fullt.

Hotellet är toppen. Rummet vi fick är jätte stort och här kommer vi trivas den ca resterande månaden vi har kvar här. Även om man är ute i det fria så märker vi ju av effekten av Corona. Vi tempas varje gång vi ska äta frukost eller gå till poolen. Alla har mask på sig så fort man går utanför rummet. Det är en del ställen som är stängda som alla palats tillexempel. Ja, det är mer påtagligt här i Seoul att det pågår en pandemi jämfört med Sverige. Men det känns desto tryggare. Sjukvården här är på topp. Vi försöker vara försiktiga. Undviker tunnelbanor, ställen med mkt folk osv. Vi vill gärna komma undan en till karantänomgång. Men som jag sa innan, Vi har en helt annan respekt för det hela sen vi kom hit.

Över till något mkt mer roligare samtal. Just nu ligger jag och min son nyvakna i sängen. Vi ska snart gå upp och fixa till oss. Idag är en stor dag, idag ska vi få träffa lillebror för första gången. Lite frukost och småfix och sen beger vi oss till kws för att få se underverket. Känns lite konstigt att vi kommer ha på oss våra masker under hela träffen, men lillebror är van vid det så det är ok. Men ja, vi är så förväntansfulla! 😊

En snabb uppdate.

I morgon är det tre dagar kvar och fy fören vad skönt det ska bli att få komma ut!!! Det har gått över förväntan denna karantän. Hoppas det är min första och sista i mitt liv. Vi har aldrig längtat så mkt efter varm mat, en kall öl och att få röra på oss fritt.

Tack vare Samirs jobbarkompis så fick vi hjälp med att beställa lite godis o dricka. Vi behövde bara nått som fick dagarna att bli lite mer spännande. Räddaren i nöden!!!🥰

Men ja, det kommer bli tre segar dagar. Fy vad vi längtar!!!!

Då var vi i Seoul

Hej!

Nu är vi äntligen i Seoul, Sydkorea. Vi åkte i fredags förra veckan och idag är det lördag. Vi har då varit med om ett äventyr för att komma till vårt hotell där vi nu sitter i karantän i 15 dagar.

Flygresan gick riktigt bra, det var väldigt folktomt på flygplatserna och flygen var typ halvtomma. Resan från Köpenhamn till Doha var en del av flyget helt tomt, så det var lätt att gå upp och röra på sig. Vi fastnade på den tomma delen och satt där länge och snackade med en av våra nya adoptivvänner. Resan från Doha till Seoul var det lite fler passagerare men då var det dags att försöka sova. Lennox somnade på ett kick och sov hela resan. Han vaknade upp glad och berömde sig själv hur bra och länge han sov. Lennox älskar att flyga och hade det hur bra som helt. Inte ett ena klagomål eller gnäll från honom på hela resan.

Sen kom den spännande biten när vi anlände till Seoul. Jag och en annan i vårt adoptionsgäng blev misstänkta för Corona då vi hade förhöjd temp (37.4 och 37.1) Efter det fick vi spendera runt 7 timmar på flygplatsen. Massa väntan, test av Corona, mer väntan, ingen som kunde bra engelska så vi kunde förstå vad som skulle hända, en massa papper vi skulle fylla i, mer förvirring, stress, varmt och svettig och ansiktsmasker som var hemska. Samir, Lennox och hennes man anmälde sig sjuka de med för att vi inte skulle splittras. Annars hade vi suttit i helt olika hotell vid detta lagret. Till sist fick vi komma till ett hotell där vi trodde vi skulle vara på i 15 dagar, men tidigt på morgonen efter en natts sömn så ringde de oss och sa att våra test visat negativa och vi skulle ut från hotellet om en timme (får inte glömma att här ville de dela på mig o Samir, massa tjat och till sist fick vi vara i samma rum). Men lika förvirrade igen så fick vi packa ihop våra väskor och hoppa på bussen (en långsam busstur som tog hela förmiddagen). Sen fick vi komma till hotellet där vi skulle vara. Massa papper igen att fylla i och återigen ville de sära på oss. Jag och Samir tänkte att Lennox kommer få panik om vi inte är tillsammans. Massa tjat och bråk igen, men till sist gick de med på det. Jag förstår deras anledning att de vill dela på alla om det skulle vara så att någon hade Corona. Men det är ju inte så att vi som familj kommer dela på oss, vi håller ihop vad som än händer och för Lennox skull så är vi så tacksamma att vi fick vara tillsammans dessa 15 dagar. Det är bra om man kan visa upp på papper att man faktisk är gifta, då går det lättare. Lennox som knappt fått i sig någon mat och stått ut med massa väntan bröt till sist ihop. En av personalen där var så gullig och samlade ihop en påse med gottis och mat till Lennox då jag sa att han knappt fått nått att äta. Även om det varit kämpigt, stressig till 100, och vi fått kämpa för att hålla ihop så vet vi att de bara gör sitt jobb. Personalen här har hjälpt oss lite extra under våra dagar på hotellet, skickat upp extra gottis till Lennox och även till oss.

Så jag kan säga så här, det var faktiskt skönt att få sitta i karantän efter den pärsen. Det är inte så jobbigt att sitta i hotellrummet som vi inte få lämna. Vi har det rätt skönt och underhåller oss så gott vi kan. Vi har 7 dagar kvar 🙂

Vi får mat kl 8, 12 och 18. Då ringer de på dörren och utanför ligger vår mat. Efter middagen så ska soporna ut som vi lägger i en speciell påse som ska sprayas ordentligt med desinfektionsspray. Maten är dagens höjdpunkt. Det är helt ok mat, kul och prova på lite ny mat. Finns det något man kan klaga på så är det våra demonstranter utanför hotellet. Ja, vi har ett gäng demonstranter som börjar demonstrera runt 9-18 varje dag. Non-stop! De spela i stort sett samma låt på replay och skriker mellan varven, ibland slår de på nån kastull (låter som det). Det gå inte att ha fönstren öppna, men ändå hör vi dem bra. Man vänjer sig, men det finns säkert nån här inne som får panik av ljuden. Vi tror de demonsterar att detta är ett hotell för utlänningar som ev kan ha corona. Typ. Men deras sånger låter väldigt patriotiskt och rätt svängigt. Lägger ut ljudet på instagram. Igår hade de en extra stor demonstration och då sa vi till Lennox att de kom för att fira honom. Snacka om att han blev glad! -De vifta på flaggorna för mig mamma! Han tycker om dem och musiken så de e bra 🙂

Så om 7 dagar så får vi ta bussen/taxi till flygplatsen och sen vidare till vårt hotell, ev direkt till vårt hotell som vi ska vara i resten av vår vistelse i Seoul. Det blir en träff med lillebror innan det är dags för domstol den 16 juni. Sen kommer vi ev få träffa honom en gång i veckan fram till domen träder i kraft.

Det finns inte så mkt kul att ta kort på just nu. Mer kommer när vi kommer ut.

Lennox som saknat cola fick en pepsi och var så glad.

Mycket plats är det inte där vi bor, men vi klara oss bra. Vi trivs bra här!

Trötta pojkar påväg till nästa hotell

Första hotellet vi var på.

Bara att vänja sig. Dessa måste vi ha på oss så fort vi är utanför hotellrummet.

Det är ödsligt på flygplatserna

Vi väntar på tåget som ska ta oss till Kastrup