Hej!

Nu är vi äntligen i Seoul, Sydkorea. Vi åkte i fredags förra veckan och idag är det lördag. Vi har då varit med om ett äventyr för att komma till vårt hotell där vi nu sitter i karantän i 15 dagar.

Flygresan gick riktigt bra, det var väldigt folktomt på flygplatserna och flygen var typ halvtomma. Resan från Köpenhamn till Doha var en del av flyget helt tomt, så det var lätt att gå upp och röra på sig. Vi fastnade på den tomma delen och satt där länge och snackade med en av våra nya adoptivvänner. Resan från Doha till Seoul var det lite fler passagerare men då var det dags att försöka sova. Lennox somnade på ett kick och sov hela resan. Han vaknade upp glad och berömde sig själv hur bra och länge han sov. Lennox älskar att flyga och hade det hur bra som helt. Inte ett ena klagomål eller gnäll från honom på hela resan.

Sen kom den spännande biten när vi anlände till Seoul. Jag och en annan i vårt adoptionsgäng blev misstänkta för Corona då vi hade förhöjd temp (37.4 och 37.1) Efter det fick vi spendera runt 7 timmar på flygplatsen. Massa väntan, test av Corona, mer väntan, ingen som kunde bra engelska så vi kunde förstå vad som skulle hända, en massa papper vi skulle fylla i, mer förvirring, stress, varmt och svettig och ansiktsmasker som var hemska. Samir, Lennox och hennes man anmälde sig sjuka de med för att vi inte skulle splittras. Annars hade vi suttit i helt olika hotell vid detta lagret. Till sist fick vi komma till ett hotell där vi trodde vi skulle vara på i 15 dagar, men tidigt på morgonen efter en natts sömn så ringde de oss och sa att våra test visat negativa och vi skulle ut från hotellet om en timme (får inte glömma att här ville de dela på mig o Samir, massa tjat och till sist fick vi vara i samma rum). Men lika förvirrade igen så fick vi packa ihop våra väskor och hoppa på bussen (en långsam busstur som tog hela förmiddagen). Sen fick vi komma till hotellet där vi skulle vara. Massa papper igen att fylla i och återigen ville de sära på oss. Jag och Samir tänkte att Lennox kommer få panik om vi inte är tillsammans. Massa tjat och bråk igen, men till sist gick de med på det. Jag förstår deras anledning att de vill dela på alla om det skulle vara så att någon hade Corona. Men det är ju inte så att vi som familj kommer dela på oss, vi håller ihop vad som än händer och för Lennox skull så är vi så tacksamma att vi fick vara tillsammans dessa 15 dagar. Det är bra om man kan visa upp på papper att man faktisk är gifta, då går det lättare. Lennox som knappt fått i sig någon mat och stått ut med massa väntan bröt till sist ihop. En av personalen där var så gullig och samlade ihop en påse med gottis och mat till Lennox då jag sa att han knappt fått nått att äta. Även om det varit kämpigt, stressig till 100, och vi fått kämpa för att hålla ihop så vet vi att de bara gör sitt jobb. Personalen här har hjälpt oss lite extra under våra dagar på hotellet, skickat upp extra gottis till Lennox och även till oss.

Så jag kan säga så här, det var faktiskt skönt att få sitta i karantän efter den pärsen. Det är inte så jobbigt att sitta i hotellrummet som vi inte få lämna. Vi har det rätt skönt och underhåller oss så gott vi kan. Vi har 7 dagar kvar 🙂

Vi får mat kl 8, 12 och 18. Då ringer de på dörren och utanför ligger vår mat. Efter middagen så ska soporna ut som vi lägger i en speciell påse som ska sprayas ordentligt med desinfektionsspray. Maten är dagens höjdpunkt. Det är helt ok mat, kul och prova på lite ny mat. Finns det något man kan klaga på så är det våra demonstranter utanför hotellet. Ja, vi har ett gäng demonstranter som börjar demonstrera runt 9-18 varje dag. Non-stop! De spela i stort sett samma låt på replay och skriker mellan varven, ibland slår de på nån kastull (låter som det). Det gå inte att ha fönstren öppna, men ändå hör vi dem bra. Man vänjer sig, men det finns säkert nån här inne som får panik av ljuden. Vi tror de demonsterar att detta är ett hotell för utlänningar som ev kan ha corona. Typ. Men deras sånger låter väldigt patriotiskt och rätt svängigt. Lägger ut ljudet på instagram. Igår hade de en extra stor demonstration och då sa vi till Lennox att de kom för att fira honom. Snacka om att han blev glad! -De vifta på flaggorna för mig mamma! Han tycker om dem och musiken så de e bra 🙂

Så om 7 dagar så får vi ta bussen/taxi till flygplatsen och sen vidare till vårt hotell, ev direkt till vårt hotell som vi ska vara i resten av vår vistelse i Seoul. Det blir en träff med lillebror innan det är dags för domstol den 16 juni. Sen kommer vi ev få träffa honom en gång i veckan fram till domen träder i kraft.

Det finns inte så mkt kul att ta kort på just nu. Mer kommer när vi kommer ut.

Lennox som saknat cola fick en pepsi och var så glad.

Mycket plats är det inte där vi bor, men vi klara oss bra. Vi trivs bra här!

Trötta pojkar påväg till nästa hotell

Första hotellet vi var på.

Bara att vänja sig. Dessa måste vi ha på oss så fort vi är utanför hotellrummet.

Det är ödsligt på flygplatserna

Vi väntar på tåget som ska ta oss till Kastrup