Bild tagen direkt efter vi tittat på bilderna

Efter två månaders väntan så fick vi vårt barnbesked. Vi hade precis kommit hem från Ystad djurpark när det ringde på min telefon. Jag trodde det var försäljare och svarade inte. Tänkte att jag kolla upp numret ifall det är någon jag känner efter jag fixat med dukningen.

Sen satte vi oss för att äta. Rätt som det var så gick Samir undan och ringde någon. Jag tänkte att det var någon från hans jobb som han behövde ringa akut, men så hörde jag klart och tydlig från telefonen: pojke. Jag fattade direkt vilket samtal det var och när samir kom in såg man ju det på hans ansiktsuttryck. Högtalarna på och där satt vi och fick information om vår son och en massa gratulationer. En 8 månaders pojke, fullt frisk, pigg, glad och älskar allt som har med musik att göra. Tårarna rann på mig och Samir gjorde allt för att behålla lugnet då det var han som pratade. När samtalet avslutades så satt vi där helt i vår egna lilla bubbla, en son, vi ska få en son till. Lennox ska bli storebror!

Självklart ville vi öppna mailet de skickat direkt, men nu han vi ju ett barn till och tänka på, så vi åt klart och fixade i ordning disken innan vi satte oss ner framför datorn. Detta är det mest spända för mig, när man ska öppna upp första bilden och se hur den lilla pojken ser ut. Jag var lika ivrigt spänd, förväntansfull och rädd som när jag skulle se Lennox.

Och så var han där framför oss på bilden. Lilla pojken, vår son, lennox lillebror. Wow! Helt bedårande! Vi både kände hur känslorna växte som en explosion inom oss, det var kärlek vid första ögonkast. Detta är vår son, det ser vi ju, med den information vi fått om honom och de bilder och filmklipp vi såg så förstod vi att han var det rätta barnet för oss, de kunde inte gjort en bättre match.

Lennox tyckte han var så söt och hade många frågor om lillebror. Han pratar mycket om sin lillebror eller lillasyster som han oxå säger varje dag sen vi fick barnbeskedet. Vi har bilderna på vårt kylskåp och varje morgon tittar Lennox på bilderna och säger alltid; Åh det är min lillasyster! och ler. Lennox upptäckte att lillebror hade en baby shark-trumma och sen dess lyssnar han bara på den sången. På alla språk om och om igen. Han konektar med sin bror på sitt vis.

Vi har pratat mycket om resan till Sydkorea, han tittar varje dag nu på sin resa hem-bok sen barnbeskedet och pratar om att vi ska resa till Sydkorea. Men innan så var han helt med på att bo hemma med mormor när vi ska hämta lillebror (sista resan dit), men nu är det ändring på det. -Mamma, jag och Levi (hans bästa vän) måste hämta lillebror. Vi måste hämta honom. Jag, Levi, mamma och pappa. – Vill du inte vara här hemma och leka med dina kompisar och ha mormor här? -Nej, jag måste hämta honom!

Så ja, jag tror Lennox kommer att få följa med på båda resorna. Vi tycker det är viktigt att lyssna på honom med i detta.

Ja, vi var verkligen inte beredda på att få svar så snabbt. Med Lennxo väntade vi i över 4 månader innan beskedet. Jag var helt övertygad att vi tidigt skulle få svar i  slutet av aug. Så nu är det full fart här hemma. Samir förbereder dokumenten, jag och Lennox fixar lillebrors bok han ska få. Vi var hos Maria på familjerätten igår och väntar på lite utdrag från polis och skatteverket, och lite annat. Så vi har att göra.

Hur länge vi behöver vänta innan vi får åka dit är svårt att avgöra. Har vi tur får vi åka efter nyår, men vi kan lik gärna åka dit närmare mars april. Så vi får se helt enkelt. Det är inte så mkt vi behöver förbereda denna gång då vi redan har saker från Lennox. Lite nya kläder och skor, sängkläder, men annars har vi allt hemma. Känns skönt och lugnt för vår del. Tiden rulla på med en treåring och väntan tror jag inte kommer bli lika påfrestande som första gången. Jag har en känsla att tiden bara kommer rusa fram.

Ja, två söner 🙂 Helt fantastiskt!! Vi kunde inte vara lyckligare 🙂