Bukchon hanok village

En fördel med att turista i dessa tider är att det är väldigt lite folk på de populära turistmålen. När vi tog oss upp till Hanok Village så var det knappt en kotte där. Det är första gången vi var där. Förra gången vi var i Seoul hittade vi inte riktigt dit, men nu blev det av. Jag som älskar fina dörrar var i extas. Blev många bilder. Väldigt mysigt att strosa runt där. Vi besökte även vårt mathak som vi åt på många gånger när vi hämtade Lennox. Blev glada när vi såg att de två små tanterna var kvar och som de uppvaktade Lennox 🙂

Träff med fosterföräldrarna

Kom på att det var ett tag sen jag skrev här. Vi har hunnit med en hel del sen domstolen. Lennox har fått träffa sina fosterföräldrar. Vi bokade en träff på KWS där vår caseworker var med så vi kunde förstå varandra. Det var ett sådant fin möte 🙂

Lennox hade sett fram emot att få träffa dem och visst kände han igen dem. Han var lite nervös så han hade en massa energi och busade runt. Vi fick visa Lennox bilderbok från från årets bilder. Vi berättade allt möjligt om hur han har haft det, intressen osv. Han vågade ge dem en massa kramar som han hoppades att han skulle våga göra. Så fint! Jag var helt berörd av hela träffen och man såg att de var stolta över honom och de uppskattade att få se honom igen. Jag hoppas vi kan få träffa dem om några år igen. Han har verkligen haft de bästa fosterföräldrar man kan ha. Deras kärlek som strålar när de ser Lennox är så fin och vi är evigt tacksamma för den tid han hade hos dem.

Man är alltid lite nervös inför en sådan träff. Hur ska Lennox reagera? Men Lennox var så tydlig med att han ville göra detta och det var rätt val. Han var så glad att han fick träffa dem. Självklart fick han hans favorit snacks av dem. De känner honom väl 🙂 Tog inte lång tid innan han ätit upp allt 🙂

Efter det så tog vi en Gangnamn-tur. Hittade två mysiga fik och åkte till COX-mall och tog lite turist bild framför händerna Gangnam style 🙂 Jag hittade en väldigt fin pekbok till Lennox och lillebror på koreanska. Så den ska vi träna på när vi kommer hem 🙂

Är vi halvvägs på resan nu?

Så, då har snart tre veckor passerat. Den sista veckan ute i det fria gick undan, men samtidigt känns det som vi hunnit med väldigt mycket. I förgår var vi på domstolen. För en gångs skulle så kände vi oss ganska lugna. Första gången var vi galet nervösa, men vi visste ju vad som väntade oss. Det gick riktigt snabbt för alla och jag tror vi var där inne i ca 5-10 min. Vi fick frågor om hur det var att resa under Corona och hur karantän var med Lennox. Hur det har varit att uppfostra Lennox, hur träffen med lillebror gick, varför vi valde att adoptera fler barn, och varför vi valde att adoptera från Sydkorea. Efter domstolsmötet så tog vi den klassiska familjebilden utanför domstolen och en gruppbild med hela svenska adoptionsklanen.

Nu är det bara att vänta på att domen vinner laga kraft. Jag hoppas att det går undan. När vi adopterade Lennox fick vi ju vänta runt fyra veckor. Nu kanske vi har tur och bara behöver vänta två veckor. Men vi får se. Nästa tisdag ska vi i alla fall träffa Lennox fostermamma på KWS en timme. Jag ser fram emot det och även Lennox. Ingen aning hur han kommer att reagera, men vi får se. Han vill träffa henne och då får han det. Dagen efter så ska vi träffa Lillebror igen. Sen har vi många tomma dagar att fylla med aktiviteter innan vi har vår sista träff med lillebror som blir om två veckor på fredag. Vet inte om det är då överlämningen sker eller om det blir senare.

Vi har det i alla fall väldigt bra här i stan. Hotellet är mkt bättre än Somerset (och det var vi väldigt nöjda med). Det är Närmare till de jag vill ha närmare till 🙂 lekplatser på baksidan och en park på framsidan. Bra matställen och maten på hotellet är riktigt bra. Jag har en del ställen jag vill hinna med och besöka innan vi åker hem. En tur till parken Hangang nere vid Han River, BTS pop-up store i Gangnam (helt i extas att jag ska få dit, kommer säkert bli av med massa pengar där, vill köpa så mycket), jag vill till lite leksaks och barnklädersaffärer, lite roliga kaféer, Bukchon Hanok Village, Alive museum.

Ja, vi har att göra här och vi njuter av vår ”semester” i Seoul. Klagar inte allt för mycket på värmen, det är härligt att få riktig sommarvärme som det inte riktigt har varit i Sverige, men samtidigt är rysligt varmt vissa dagar och klibbigt så man knappt orkar va ute. Men för det mesta så är det helt perfekt. Ikväll ska vi äta på hotellets restaurang. Vi är trötta så vi orkar inte ta oss någonstans. Ha det gott så återkommer jag om några dagar 😊

 

Träffen med lillebror

Så har vi haft den där efterlängtade träffen med lillebror. Lennox och vi var så exalterade och förväntansfulle, lite nervösa och magen bubblade.

Denna gång fick vi åka upp till våning fyra där de har två nya lekrum man kan träffa barnen i. Vi var tidiga så vi satt där inne och väntade. Lennox lekte mest så klart. Sen kom de, lillebror gav oss världen leende så fort han såg oss men som förvandlades till världens tårar. Han fattade direkt att något annorlunda var på g, lille vännen. Men ett stort tack till den otroligt professionella personalen som kom på hur vi skulle göra för att det skulle kännas tryggare för lillebror så kom han igång och blygheten släppte. Han fattade tycke för Lennox direkt och gick som en svans efter Lennox. Vilka stora ögon av nyfikenhet lillebror hade när Lennox sprang runt i rummet som ett yrväder :). De satte igång och leka direkt och lillebror gav saker till Lennox hela tiden. Sen började det släppa lite för mig med och jag fick ge honom lite leksaksmat och byggklossar. Han tittade nyfiket på mig och när jag lekte med Lennox. Små leende kom hela tiden. Samir var den som det tog längs tid att han slappande av för, men när Lennox började kasta bollar i huvudet på Samir och han spexade till det så fick även han små leenden. Det kändes väldigt fint!

Det blev många samtal med fostermamman som jag klickade med direkt. Vi var alla överens efter vad vi såg med Lennox och lillebror och när vi pratade om deras personligheter, intressen osv att de är såååå lika. Jisses! De är kopior! Lika varandra tycker vi dem är med 🙂 Jag var helt varm inombords när jag såg hur fint de lekte tillsammans så direkt. Det var magiska band som drog dem samman.

Lennox berättade att när lillebror började gråta som höll han med på att börja gråta. Jag sa att det gjorde vi alla och så blev Lennox glad att vi alla kände likadant. Han tyckte att lillebror var den finaste i hela världen. Ingen är finare än honom. Asså jag dör ju av kärlek när Lennox säger så. När jag frågade honom vad som var roligast, bäst med träffen så sa han att det bästa var att han gjorde lillebror glad. Ja, jag behöver inte mer än så för att flyga upp bland molnen i lyckorus.

Men lillebror har väldigt stark anknytning till sin fostermamma, vilket vi är otroligt tacksamma att de har ett så stark band mellan dem. Men vi förbereder oss på att det eventuellt kommer bli ett svårt överlämnande. Vi kan ha fel, men jag tror att det blir många tårar för lillebror och även oss andra. Han är ju även nästan två år och då är man lite mer medveten om vad som sker. Samma som Lennox så är lillebror en väldigt klipsk, smart pojke. Men vi har tre träffar kvar och jag hoppas vi kan hinna bonda lite mer då.

Vår caseworker/social worker på KWS var helt rörd när hon såg bandet mellan oss och Lennox. Hon sa att det bästa i hennes yrke är när barnen kommer tillbaka för att träffa sina syskon. Då kan hon få se hur de har det och det ger henne en massa glad energi. Blev själv rörd när jag såg hur berörd hon var när hon såg Lennox busa med Samir på golvet, och när de båda skrattade för fullt.

Ja, det var träffen med lillebror. Känslosam dag. Så idag  har vi en lugn slappedag. Vi var så galet trötta igår efter träffen och vi kände att vi måste ta en lugn dag idag. Så det blir massa bad i poolen, ut och äta lite god mat och glass. Handla lite mer snabbmat i affären och bada lite till.

Om två dagar har vi domstol

Vi är äntligen fria!

Vi är inne på vår tredje dag ute i friheten 😊 Vi hade räknat fel och blev utsläppta redan i lördags. Sju på morgonen satte vi oss på en buss som släppte av oss i Seoul. En taxi efter det och sedan var vi på vårt hotell. Vilken härlig känsla att få komma ut. Vi har ätit god mat, druckit massa gott och gått promenader i vårt älskade Seoul, badat i poolen och bara njutit för fullt.

Hotellet är toppen. Rummet vi fick är jätte stort och här kommer vi trivas den ca resterande månaden vi har kvar här. Även om man är ute i det fria så märker vi ju av effekten av Corona. Vi tempas varje gång vi ska äta frukost eller gå till poolen. Alla har mask på sig så fort man går utanför rummet. Det är en del ställen som är stängda som alla palats tillexempel. Ja, det är mer påtagligt här i Seoul att det pågår en pandemi jämfört med Sverige. Men det känns desto tryggare. Sjukvården här är på topp. Vi försöker vara försiktiga. Undviker tunnelbanor, ställen med mkt folk osv. Vi vill gärna komma undan en till karantänomgång. Men som jag sa innan, Vi har en helt annan respekt för det hela sen vi kom hit.

Över till något mkt mer roligare samtal. Just nu ligger jag och min son nyvakna i sängen. Vi ska snart gå upp och fixa till oss. Idag är en stor dag, idag ska vi få träffa lillebror för första gången. Lite frukost och småfix och sen beger vi oss till kws för att få se underverket. Känns lite konstigt att vi kommer ha på oss våra masker under hela träffen, men lillebror är van vid det så det är ok. Men ja, vi är så förväntansfulla! 😊

En snabb uppdate.

I morgon är det tre dagar kvar och fy fören vad skönt det ska bli att få komma ut!!! Det har gått över förväntan denna karantän. Hoppas det är min första och sista i mitt liv. Vi har aldrig längtat så mkt efter varm mat, en kall öl och att få röra på oss fritt.

Tack vare Samirs jobbarkompis så fick vi hjälp med att beställa lite godis o dricka. Vi behövde bara nått som fick dagarna att bli lite mer spännande. Räddaren i nöden!!!🥰

Men ja, det kommer bli tre segar dagar. Fy vad vi längtar!!!!

Då var vi i Seoul

Hej!

Nu är vi äntligen i Seoul, Sydkorea. Vi åkte i fredags förra veckan och idag är det lördag. Vi har då varit med om ett äventyr för att komma till vårt hotell där vi nu sitter i karantän i 15 dagar.

Flygresan gick riktigt bra, det var väldigt folktomt på flygplatserna och flygen var typ halvtomma. Resan från Köpenhamn till Doha var en del av flyget helt tomt, så det var lätt att gå upp och röra på sig. Vi fastnade på den tomma delen och satt där länge och snackade med en av våra nya adoptivvänner. Resan från Doha till Seoul var det lite fler passagerare men då var det dags att försöka sova. Lennox somnade på ett kick och sov hela resan. Han vaknade upp glad och berömde sig själv hur bra och länge han sov. Lennox älskar att flyga och hade det hur bra som helt. Inte ett ena klagomål eller gnäll från honom på hela resan.

Sen kom den spännande biten när vi anlände till Seoul. Jag och en annan i vårt adoptionsgäng blev misstänkta för Corona då vi hade förhöjd temp (37.4 och 37.1) Efter det fick vi spendera runt 7 timmar på flygplatsen. Massa väntan, test av Corona, mer väntan, ingen som kunde bra engelska så vi kunde förstå vad som skulle hända, en massa papper vi skulle fylla i, mer förvirring, stress, varmt och svettig och ansiktsmasker som var hemska. Samir, Lennox och hennes man anmälde sig sjuka de med för att vi inte skulle splittras. Annars hade vi suttit i helt olika hotell vid detta lagret. Till sist fick vi komma till ett hotell där vi trodde vi skulle vara på i 15 dagar, men tidigt på morgonen efter en natts sömn så ringde de oss och sa att våra test visat negativa och vi skulle ut från hotellet om en timme (får inte glömma att här ville de dela på mig o Samir, massa tjat och till sist fick vi vara i samma rum). Men lika förvirrade igen så fick vi packa ihop våra väskor och hoppa på bussen (en långsam busstur som tog hela förmiddagen). Sen fick vi komma till hotellet där vi skulle vara. Massa papper igen att fylla i och återigen ville de sära på oss. Jag och Samir tänkte att Lennox kommer få panik om vi inte är tillsammans. Massa tjat och bråk igen, men till sist gick de med på det. Jag förstår deras anledning att de vill dela på alla om det skulle vara så att någon hade Corona. Men det är ju inte så att vi som familj kommer dela på oss, vi håller ihop vad som än händer och för Lennox skull så är vi så tacksamma att vi fick vara tillsammans dessa 15 dagar. Det är bra om man kan visa upp på papper att man faktisk är gifta, då går det lättare. Lennox som knappt fått i sig någon mat och stått ut med massa väntan bröt till sist ihop. En av personalen där var så gullig och samlade ihop en påse med gottis och mat till Lennox då jag sa att han knappt fått nått att äta. Även om det varit kämpigt, stressig till 100, och vi fått kämpa för att hålla ihop så vet vi att de bara gör sitt jobb. Personalen här har hjälpt oss lite extra under våra dagar på hotellet, skickat upp extra gottis till Lennox och även till oss.

Så jag kan säga så här, det var faktiskt skönt att få sitta i karantän efter den pärsen. Det är inte så jobbigt att sitta i hotellrummet som vi inte få lämna. Vi har det rätt skönt och underhåller oss så gott vi kan. Vi har 7 dagar kvar 🙂

Vi får mat kl 8, 12 och 18. Då ringer de på dörren och utanför ligger vår mat. Efter middagen så ska soporna ut som vi lägger i en speciell påse som ska sprayas ordentligt med desinfektionsspray. Maten är dagens höjdpunkt. Det är helt ok mat, kul och prova på lite ny mat. Finns det något man kan klaga på så är det våra demonstranter utanför hotellet. Ja, vi har ett gäng demonstranter som börjar demonstrera runt 9-18 varje dag. Non-stop! De spela i stort sett samma låt på replay och skriker mellan varven, ibland slår de på nån kastull (låter som det). Det gå inte att ha fönstren öppna, men ändå hör vi dem bra. Man vänjer sig, men det finns säkert nån här inne som får panik av ljuden. Vi tror de demonsterar att detta är ett hotell för utlänningar som ev kan ha corona. Typ. Men deras sånger låter väldigt patriotiskt och rätt svängigt. Lägger ut ljudet på instagram. Igår hade de en extra stor demonstration och då sa vi till Lennox att de kom för att fira honom. Snacka om att han blev glad! -De vifta på flaggorna för mig mamma! Han tycker om dem och musiken så de e bra 🙂

Så om 7 dagar så får vi ta bussen/taxi till flygplatsen och sen vidare till vårt hotell, ev direkt till vårt hotell som vi ska vara i resten av vår vistelse i Seoul. Det blir en träff med lillebror innan det är dags för domstol den 16 juni. Sen kommer vi ev få träffa honom en gång i veckan fram till domen träder i kraft.

Det finns inte så mkt kul att ta kort på just nu. Mer kommer när vi kommer ut.

Lennox som saknat cola fick en pepsi och var så glad.

Mycket plats är det inte där vi bor, men vi klara oss bra. Vi trivs bra här!

Trötta pojkar påväg till nästa hotell

Första hotellet vi var på.

Bara att vänja sig. Dessa måste vi ha på oss så fort vi är utanför hotellrummet.

Det är ödsligt på flygplatserna

Vi väntar på tåget som ska ta oss till Kastrup

6 dagar kvar!

Då har vi firat midsommar. Vi håller oss lite för oss själva innan vi åker till Seoul, ja tillsammans med vår granne och hennes son. Vi sambor ju nästan med varandra 🙂

Det var en härlig dag, utan regn som inte är vanligt på midsommar. Tårta, sill och potatis och en tur ut i skogen. Himla mysig dag och barnen njöt för fullt, vi med.

Packningen går framåt här hemma, det ser ut som en orkan har kört runt hemma hos oss. Det gå lixom inte hålla i ordning när man packar både för resan och för flytten. Jag har packat klart till lillebror, Lennox och min packning är med snart klar. Idag ska jag köra de sista tvättarna så jag kan sortera vilka kläder som ska med. Känns faktisk rätt lugnt för tillfället, sex dagar kvar och läget är under kontroll. Det är mkt att fixa, men jag har läget under kontroll, tror jag. Men först ska vi slappa lite ute på balkongen. Det är en härlig dag och vi är alla trötta efter gårdagen.

Trevlig midsommar! 

Lennox har föresten tagit tillbaka sin spjälsäng. Den är så skön och mysig tycker han 🙂 Så där har han sovit sen vi monterade ihop sängen. Lillebror får nog sova hos oss istället 🙂

Snart reser familjen DJ

Vilken vecka! Wow! Snacka om att slänga sig in i väggen med stress för att fixa till allt för att kunna åka till Korea. Att åka under Corona gör inget smidigt, och Koreanska ambassaden ville ha in alla papper till vårt visum typ direkt. Jag tackar min man och resten av vårt sällskap som ska dit för att vi fick ihop allt. Idag åkte våra papper upp till Stockholm, levererade av sällskapet i vårt adoptionsgäng. Ingen av oss vågade skicka det med brev då det ska in i morgon. 

Ja, jag orkar inte skriva ner allt som stulade och som behövdes fixas, men det känns som vi sprungit i mål och då har vi ändå inte fått det godkänt, men det är inskickat. Mer intensiv stress har vi nog aldrig varit med om i vårt liv. Det är nu man säger att det är sista gången vi adopterar, men vi lär väl gömma bort hur stressigt och nervöst det var antar jag 🙂 

Men ja, stress och jag går verkligen inte ihop. Min mage har kraschat och jag fick ryggskott på köpet. Allt i ett lixom. Sörjer att jag inte kan bälga i mig kaffe. Får ta en paus och lugna ner magen och hoppas ryggen släpper.

Jag är i alla fall jättenöjd med hotellet vi bokat. Blir inte Somerset denna gång då vårt favoritrum var uppbokat och de andra som fanns kvar var för små. Så denna gång ska vi bo på Fraser Place Central Seoul. Såg riktigt fint ut och det ligger inte långt bort från där vi bodde sist så vi lär hitta runt där. Tranås resebyrå hjälpte oss att boka flyget, gu så bra de är och vilka flygpriser de hittade. Vi kommer boka via dem fler gånger ska jag säga.

Det som är spännande nu är att får reda på hur vår karantän blir. Blir vi instängda i 15 dagar i ett hotellrum, eller får vi det lite friare. VI förbereder oss på det värsta. Tur väl så älskar Lennox att vara inne och tro mig, vi kommer ha allt med oss; padda laddad med nya spel, nintendo, datorn, lego, magneterna, bilar, pennor, köpa penna till paddan med. Men asså, vi är taggade!!!! Vi ska få träffa vår son!! Helt galet vad vi längtat efter denna stund. Snart är det dags!!!!

Sen får vi klura på att vi flyttar till nytt ställe precis när vi kommer hem och hur vi får till det på lugnaste sätt. Ett bekymmer jag kan tänka på under karantänen. Plus att träna på alla koreanska fraser och ord. 

Ja, vi är fyra spänns och förväntansfulla familjer….blir mer än spännande det här!

Hallå där!

Hej! 

Det var inte i går inte. Så mkt som händer i världen just nu och samtidigt så rullar vårt liv på nästan som vanligt, nästan. Lennox har fyllt fyra år, precis när Corona började uppmärksammas på riktigt här i Sverige och födelsedagplanerna fick bli nya. Kalas utomhus och videochatt med de äldsta i familjen. Lennox var jättenöjd ändå och vi fick ett fint kalas ute på lekplatsen med hans grannkompisar.

Vi har ju väntat på resebesked och trodde vi skulle få åka i april/maj, men får snällt vänta på domstolstid till när vet var. Det var några familjer som har åkt till Seoul, men vi är några familjer som får vänta. Det är inte mycket vi kan göra åt saken. Vi hoppas att det hinner lugna ner sig lite innan vi åker, men vill samtidigt åka nu och igår.

För att fördriva tiden så går det rätt lätt när vi har Lennox. Jag har satt igång ordentligt med att försöka lära mig koreanska. Massa, massa grammatik. Det finns väl olika sätt att lära sig språket på, men jag har snöat in mig på att förstå språkets grunder och varvar det med att lära mig så många nya ord det går.  Fick en superbra bok av min bästa vän och sen har jag riktigt bra appar som jag använder flitigt.

Sen har vi även passat på att köpt ny bostadsrätt. Så det underhåller vi oss med. Planera renovering-deluxe! Äntligen får Lennox en trädgård och nu kommer vi alla få plats ordentligt och jag slipper stentrappor med en ettåring. Sen om vi åker mitt i flytten är en annan femma. Vi har massa familj och vänner som kommer att hjälpa oss så det ordnar sig nog.

Jobbfronten och Corona är ok här hemma. Tänker på alla som har det tufft just nu och vi är otroligt tacksamma att vi har jobb kvar och får jobba våra fulla timmar. Samir jobbar hemifrån och ett nytt kontor har skapats här hemma. Jag jobbar ju på förskolan så jag har jobb in i det sista. Men ja, att skydda sig från att bli smittad på en småbarnsavdelning är inte en lätt uppgift. De bryr sig inte så mkt om de nyser eller hostar mig i ansikten och att hålla avstånd är meningslöst så vi håller bara tummarna att vi antingen inte blir jättesjuka om vi blir smittade eller har turen att slippa. Men det går bra, jag känner mig inte så orolig över det. Mer rädd att smitta någon i familjen eftersom jag har det yrke jag har. Tvätta, tvätta och försöka hålla avstånd och vara hemma vid symptom. 

Det känns bra att våren är här, det är så fint grönt och lummigt ute, värmen och solen gör att allt känns lite bättre. Vi sitter ute en massa med våra grannar, dricker kaffe, pratar om det mesta, tittar när barnen leker för fullt och det känns så himla fint att vi bor där vi gör. 

Det har hänt så mycket med Lennox ses sist jag skrev. En stor fyraåring som snart fyller fem år, enligt honom (han är ju fem år i koreansk ålder). Hans dagar går ute på att få leka med grannbarnen, springa fort och göra svåra konster, cykla utan stödhjul runt kvarteret, bygga med lego och hans magnetbyggen, spela playstation eller nintendo switch, kolla YouTube, dansa minst 1-2 timmar om dagen till favoritgruppen BTS (kan smittat av mig till honom). Han drömmer om när han ska få börja dansskolan.

Stora intresset har varit vulkaner, kroppen och rymden som nu gått över till siffror och tid. Varje dag får vi frågan om vilken siffra som är mer eller mindre eller något annat som de tagit upp  på mattelandet från UR. Han går igång till 1000% efter varje avsnitt så han verkligen förstår allt de sa. Vi väljer att han får titta på 1 avsnitt i veckan för att skona mamma och pappas öron lite. Älskar Lennox enorma nyfikenhet på livet.

Det enda jobbiga just nu är att han saknar sin lillebror sååå mycket. De senaste dagarna kan han sitta och tänka på sin bror, fäller en tår över att vi inte kan hämta honom nu direkt. Så det är lite tufft för honom just nu med väntan. Det har gått för lång tid, han har ju väntat en heeeel dag, som han säger. Älskade barn! Vi låter honom sörja och prata om det. Det brukar gå över fort när vi pratar om hans tankar tillsammans. Men hjärtat går lite i kras när tårarna rinner på honom. Älskade barn! Vi skrev till Adoptionscentrum om vi inte kunde få lite uppdatering med bilder på lillebror. Vi får hoppas det kommer eller att vi får åka nu snart.

Men för varje dag som går kommer vi ett steg närmare att få sätta oss på flyget till Seoul. Fram tills dess ska vi försöka fördriva tiden med att njuta av att vi har det så fint tillsammans, planera framtiden med nya bostaden, njuta av sol och värme och ha de bra.