Nu är gossen hemma

Självklart fick Linton med ballonger när han kom hem. Glömde dock fotografera så det fick bli en efterbild.

Idag har vi varit hemma i nästan tre veckor. Solen lyser där ute och vi slappar här inne. Idag ska jag handla lite vackert gräs till rabatten, slänga kartonger och frigolit på tippen, plantera blommorna i rabatten, måla dörrkarmar och njuta av dagen.

För er som inte är inne på mitt instagramkonto så har vi döpt lillebror till Linton. Det är Lennox som har valt namnet och han och vi är väldigt nöjda. Linton DJ 🙂

Flygresan hem gick över förväntan. Pojkarna sov nästan igenom båda resorna, pigga och glada när de väl var vakna. Sista flygresan från Doha var Linton ledsen när vi kom in i flyget och när vi skulle landa. Men det var hanterbart. Han var nog rätt trött på resandet vi det laget. Vår vän kom och hämtade oss vid flygplatsen och körde hem trötta gänget. Väl hemma möts vi av balloger som Lennox önskat, Samirs syrra med barn och Lennox och Lintons gudföräldrar var där med. Så härligt att få se bekanta ansikten 🙂 De hade även fyllt upp kylskåpet, fixat mat som bara gick att värma. Så lyxigt och skönt!

Glädjen när de såg Pinkfong på flygplatsen.

Så här fick man se ut när vi reste hem.

Sen har vi tagit en dag i taget här hemma. De första dagarna både i Seoul och i Sverige har varit omtumlande. Det är mycket känslor, nya rutiner att komma in i, lära känna varandra, och försöka komma ur jetlag. Nu tre veckor efter känner jag att vi har börjat landa i den nya familjen vi har. Linton har varit helt fantastisk på att anpassa dig. Sover nätterna igenom, somnar på ett kick. Går runt och undersöker och leker. Han har varit lite rädd för Samir men det släpper mer och mer och nu kan även Samir ha honom själv lite kortare stunder. Nu får Samir både natta, mata honom och byta blöja osv, men jag är nummer ett.

Linton och Lennox lär med känna varandra. De är väldigt fina med varandra, ibland går det vilt till, ibland har de dragkamp om en leksak, mest leker de var för sig, men det blir mer och mer samspel mellan dem. Lennox och Linton tycker om att krama varandra, ge varandra pussar. Lennox kommer ofta fram till linton och klappar på hans huvud och tittar kärleksfullt. När de badar har de som roligast. De är som två vilda sjölejon. Lennox är väldigt beskyddande av sin bror både mot oss och andra. Man måste vara snäll!!!

Lennox och Linton i lekrummet på hotellet.

Bilresan hem från Kws.

Linton suger åt sig språket så snabbt. Han kan redan säga; dä, ok, dricka, mat, tack, nej, Linton, Lelle (Lennox) Ommo (mormor), akta dig. Eftersom Linton är en sångfågel så har han redan lärt sig alla rörelser till de kända barnsångerna och han kan sjunga hela lilla snigel och lite på andra med. Där har vi en bra ingång till att lära sig svenska. Han vill verklige kommunicera och suger åt sig allt vi säger. Vi styrker med teckenspråk men han är snabbar med ord.

Den Linton vi lärt känna på denna korta tid är en väldigt glad pojke, ständigt leende, bestämd och är inte rädd att visa sina känslor, en snuttisgosse som älskar sin filt och kudde och mysa, han älskar musik och kan massa rörelser, tycker om att bygga och vara ute på lekplatsen. Ute är nog bäst av allt i världen 🙂 och vi får inte glömma att bada, de e med livet. Han är en väldigt mysig och snäll gosse, ett stort hjärta har han.

Så mitt i allt detta så har vi även flytten till bostaden mitt emot oss. Vi trodde vi skulle ha hunnit flytta tills Linton kom, men så fick vi åka under sommaren. Huset gick inte att tacka nej till då det är drömläget och vi behöver större boende. Så nu är vi full igång med flytten. Tak och lov är det nära och Linton är där varje dag och vänjer sig vid nya huset. Det blir inte lika stor förändring då det är i på samma gata.

Tur väl är både jag och Samir hemma. Ovanvåningen är målad och nästan helt klar, fattas lister. Känns så mycket fräschare. I morgon kommer en stor beställning från ikea med säng, garderober och dyl. Vi flyttar in på lördag och vi har i stort sett det mesta klart. I morgon ska vi köra bort allt skräp och städa rent och sen är vi redo. Ska bli så skönt att få ett större boende och egen trädgård, något som Lennox länge önskat sig. Han är ju vår lilla trädgårdsnisse som älskar allt med växter.

Om ni undrar hur vi orkat med all renovering, flytt, packning samtidigt som vi precis kommit hem med Linton. Ja, det har faktiskt gått, halvt panik de första dagarna när vi försökte få ihop en plan. Flytten går lixom inte att komma undan så det är bara att ta tag och göra det 🙂 Samir har fixat med målandet och allt i ovanvåningen och min syster son Hagge gjorde mega jobb med att spackla och väva alla rum, räddande ängeln och jag har fixat allt ute med hjälp av pappa och Lennox. Sen har jag mest varit med barnen då Linton inte lämnar mig ur sikte. Jag har kunnat påta lite i rabatten där framme när barnen lekt och sen har jag gjort en del när de somnat för kvällen. Det har mest varit en massa lek på lekplatsen eller vara hemma och leka med leksakerna där. Lennox och Linton har alltid en massa projekt på gång.

Men asså detta barn. Linton gör verkligen vår familj komplett. Han är en glädjespridare och vi ser hur han verkligen njuter detta barn. Lennox är så stolt över sin bror. De är bara så fina mot varandra. Jag känner mig så välsignad att få ha denna fina familj. Ska bli spännande vad framtiden bär.

Då var vi i Seoul

Hej!

Nu är vi äntligen i Seoul, Sydkorea. Vi åkte i fredags förra veckan och idag är det lördag. Vi har då varit med om ett äventyr för att komma till vårt hotell där vi nu sitter i karantän i 15 dagar.

Flygresan gick riktigt bra, det var väldigt folktomt på flygplatserna och flygen var typ halvtomma. Resan från Köpenhamn till Doha var en del av flyget helt tomt, så det var lätt att gå upp och röra på sig. Vi fastnade på den tomma delen och satt där länge och snackade med en av våra nya adoptivvänner. Resan från Doha till Seoul var det lite fler passagerare men då var det dags att försöka sova. Lennox somnade på ett kick och sov hela resan. Han vaknade upp glad och berömde sig själv hur bra och länge han sov. Lennox älskar att flyga och hade det hur bra som helt. Inte ett ena klagomål eller gnäll från honom på hela resan.

Sen kom den spännande biten när vi anlände till Seoul. Jag och en annan i vårt adoptionsgäng blev misstänkta för Corona då vi hade förhöjd temp (37.4 och 37.1) Efter det fick vi spendera runt 7 timmar på flygplatsen. Massa väntan, test av Corona, mer väntan, ingen som kunde bra engelska så vi kunde förstå vad som skulle hända, en massa papper vi skulle fylla i, mer förvirring, stress, varmt och svettig och ansiktsmasker som var hemska. Samir, Lennox och hennes man anmälde sig sjuka de med för att vi inte skulle splittras. Annars hade vi suttit i helt olika hotell vid detta lagret. Till sist fick vi komma till ett hotell där vi trodde vi skulle vara på i 15 dagar, men tidigt på morgonen efter en natts sömn så ringde de oss och sa att våra test visat negativa och vi skulle ut från hotellet om en timme (får inte glömma att här ville de dela på mig o Samir, massa tjat och till sist fick vi vara i samma rum). Men lika förvirrade igen så fick vi packa ihop våra väskor och hoppa på bussen (en långsam busstur som tog hela förmiddagen). Sen fick vi komma till hotellet där vi skulle vara. Massa papper igen att fylla i och återigen ville de sära på oss. Jag och Samir tänkte att Lennox kommer få panik om vi inte är tillsammans. Massa tjat och bråk igen, men till sist gick de med på det. Jag förstår deras anledning att de vill dela på alla om det skulle vara så att någon hade Corona. Men det är ju inte så att vi som familj kommer dela på oss, vi håller ihop vad som än händer och för Lennox skull så är vi så tacksamma att vi fick vara tillsammans dessa 15 dagar. Det är bra om man kan visa upp på papper att man faktisk är gifta, då går det lättare. Lennox som knappt fått i sig någon mat och stått ut med massa väntan bröt till sist ihop. En av personalen där var så gullig och samlade ihop en påse med gottis och mat till Lennox då jag sa att han knappt fått nått att äta. Även om det varit kämpigt, stressig till 100, och vi fått kämpa för att hålla ihop så vet vi att de bara gör sitt jobb. Personalen här har hjälpt oss lite extra under våra dagar på hotellet, skickat upp extra gottis till Lennox och även till oss.

Så jag kan säga så här, det var faktiskt skönt att få sitta i karantän efter den pärsen. Det är inte så jobbigt att sitta i hotellrummet som vi inte få lämna. Vi har det rätt skönt och underhåller oss så gott vi kan. Vi har 7 dagar kvar 🙂

Vi får mat kl 8, 12 och 18. Då ringer de på dörren och utanför ligger vår mat. Efter middagen så ska soporna ut som vi lägger i en speciell påse som ska sprayas ordentligt med desinfektionsspray. Maten är dagens höjdpunkt. Det är helt ok mat, kul och prova på lite ny mat. Finns det något man kan klaga på så är det våra demonstranter utanför hotellet. Ja, vi har ett gäng demonstranter som börjar demonstrera runt 9-18 varje dag. Non-stop! De spela i stort sett samma låt på replay och skriker mellan varven, ibland slår de på nån kastull (låter som det). Det gå inte att ha fönstren öppna, men ändå hör vi dem bra. Man vänjer sig, men det finns säkert nån här inne som får panik av ljuden. Vi tror de demonsterar att detta är ett hotell för utlänningar som ev kan ha corona. Typ. Men deras sånger låter väldigt patriotiskt och rätt svängigt. Lägger ut ljudet på instagram. Igår hade de en extra stor demonstration och då sa vi till Lennox att de kom för att fira honom. Snacka om att han blev glad! -De vifta på flaggorna för mig mamma! Han tycker om dem och musiken så de e bra 🙂

Så om 7 dagar så får vi ta bussen/taxi till flygplatsen och sen vidare till vårt hotell, ev direkt till vårt hotell som vi ska vara i resten av vår vistelse i Seoul. Det blir en träff med lillebror innan det är dags för domstol den 16 juni. Sen kommer vi ev få träffa honom en gång i veckan fram till domen träder i kraft.

Det finns inte så mkt kul att ta kort på just nu. Mer kommer när vi kommer ut.

Lennox som saknat cola fick en pepsi och var så glad.

Mycket plats är det inte där vi bor, men vi klara oss bra. Vi trivs bra här!

Trötta pojkar påväg till nästa hotell

Första hotellet vi var på.

Bara att vänja sig. Dessa måste vi ha på oss så fort vi är utanför hotellrummet.

Det är ödsligt på flygplatserna

Vi väntar på tåget som ska ta oss till Kastrup

Tingsrätten & glass

Min lilla tokiga, busiga, härliga, roliga, så söta Lennox ❤️
Idag åkte vi till tingsrätten och lämnade in papper så vi kan bli föräldrar på riktigt. Det kändes stort.
Efter det firade vi med glass och lek i Stadsparken. En himla fin dag med vår älskade son.
Älskar mina pojkar!!!

Det händer så mycket

Tux börjar allt mer slappna av och vågar sig närmare Lennox

Oj oj oj vad det rullar på här hemma. Jag är väldigt förvånad vad mycket vi hinner göra här hemma. Har nog aldrig varit så rent, städat, diskat, tvättat som det är nu. Man har ju så ryslig mkt mer tid. Sen ska man tillägga att vi inte jobbar och att vi inte sover till typ 11 längre. Men när klockan är nio på morgonen så är vi klara med husbestyren och det känns härligt. Sen får vi se hur det blir längre fram och jag kan lova att det faller tillbaka när vi väl börjar jobba båda två igen, det är väl då man skaffar städhjälp 🙂

 

Nu sover både Lennox och katten Tux så gott. Lennox somnar efter några rullningar runt i sängen och jag har nynnat typ 11 gånger på introsången till Outlander eller vargen ylar. Känner dock att jag borde lära mig texten till Outlandersången för den är ju så fin.

Lennox blir mer och mer förtjust i barnsånger jag sjunger eller Doreen på Barnkanalen och tar allt oftare fram barnböcker som han vill att vi ska läsa för honom. Så himla bra för språkinkörningen och vi försöker prata mest hela tiden med honom. Vi märker att han börjar förstå lite av det vi säger och det är så sött när han tillexempel kramar om Samir och säger dada elle tatt (tack) när han ger eller får saker 🙂 Idag låg han i min famn och försökte säga titta typ 20 gånger men kom bara till titt. Titt titt titt sa han om och om igen och log.

Allt bara utvecklas i raketfart. Han älskar just nu att bygga egna små hinderbanor som att välta sin stol och klättra över eller klättra upp och ner för soffan. Han kommer nog snart dissa att jag hjälper till att mata honom för han känner att han börjar klara det på egen hand (men det ser ut som en bomb slagit ner runtomkring honom). Det är så härligt att se när han blir allt mer självständig och hur han verkligen älskar när han klarar av saker själv. En stolt mamma och pappa 🙂

Dagens favoritplats

När det kommer till mat så provar han det mesta. Potatis är väl det som han är mest tveksam till men så äter ju vi mest sötpotatis och det älskade han. Risröror är bäst och jag försöker få dem lite nyttigare och blandar i lite allt möjligt. Kryddar man bara med sesamolja eller sjögräs så burkar han vara nöjd. Dagens risröra innehöll: ris, tonfisk, kidneybönor, spenat, sesamolja, grädde, crème fraich, örtsalt, och vatten. Sen ett stekt ägg till det. Mumma!!

Det ser kanske inte mycket för världen men gott var det

Men det vi önskar mest är att sommaren kommer igång, vi önskar oss värme just nu. Men vi klara oss bra ändå. Igår var familjen en runda på Skrylle och det var toppen.

Min älskade lilla pojk 🙂