Berätta om adoptionen för Lennox

Hur berättar man för en tvååring om dess adoption? Detta har vi tänkt på och pratat om mycket, jag och Samir, men även med våra adoptionsvänner. Hur ska vi berätta för Lennox om hans ursprung och hans adoptionshistoria? Hur berättar vi det på en nivå som han kan förstå just nu?

Vi har valt att berätta samma berättelse om och om igen och i takt med att han växer upp eller ställer frågor så bygger vi på hans adoptionsberättelse. Vi är hans föräldrar, sen har vi hans fosterföräldrar och vi benämner med deras namn och sen har vi koreamamma och koreapappa som är hans biologiska föräldrar.

Lennox kan säga att han är två år, vilken gata och komun han bor i. Han berättar var han mor- och farföräldrar bor. Han kan berätta att vi åkte flygplan till Korea för att hämta honom och han bodde hos sina fosterföräldrar som han säger deras namn och att vi kom dit för att hämta honom där. Han vet att han och A och O hämtades samtidigt som honom i Korea och att de var där tillsammans och lekte.

Nu pratar vi om att han växte i sin koreamammas magen när han var bebis och att han växte och bor i mamma och pappas hjärtan och vi bor i hans för vi älskar honom så mycket och han älskar oss. Det är så gulligt när han lägger sina händer på sitt hjärta och säger att vi bor där.

Vi tittar väldigt ofta på alla bilder vi tog när vi var i Korea och berättar om allt vi gjorde där. Han älskar det! Och där kommer det naturligt nya frågor när vi sitter och pratar om allt som hände.

För honom är det helt naturligt. Han är så lite med och det kommer att komma mer frågor och de kommer när han är mogen för dem och själv visar att han är redo.

Älskar honom så och gör allt för att han ska känna sig älskad av oss alla. Vi inklusive fosterföräldrar och koreaföräldrar. För det är så det är, ett väldigt älskat barn!

Adoptionstankar

Det har nu gått lite mer än 2,5 månader sedan vi ställde oss i kö i Sydkorea. Det har gått både snabbt och långsamt. Sommaren är så fullspäckad och det är även augusti då man ska starta upp allt med jobb och vardagsrutiner, men väntan den är fortfarande långsam.

Om vi går in på de lite mer jobbiga delarna med adoptionen, som för oss är väntan och längtan. Det kan tära på en ibland. Man får inte glömma att vi är inne på vårt nionde år som väntande föräldrar på att få ett barn. Det som varit tuffast den senaste perioden var att vi behövde byta land efter att redan väntat i ca 2 år i det andra landet. Göra om alla papper och sedan påbörja vänta igen. 2,5 månad är ju inget egentligen, men när man redan väntat så länge så kännas det drygt. Så idag när jag är hemma och är sjuk så tycker jag synd om mig och beklagar mig över tiden och längtan. Man får lov och ha de dagarna.

Något annat som även kan förstora sin längtan är när man ser nära och kära som blir gravida och får barn.Vi är ju i den åldern nu när de flesta bland våra vänner börjar planera för att utöka sin familj. Vi har nyligen haft två nära vänner som fått barn denna sommaren och då kan längtan efter vårt barn i Sydkorea bli väldigt stor. Vi glädjs av dessa små som tillkommit i vårt gäng, men samtidigt blir man påmind om sin egen längtan efter barn.

Det är kanske tabu och prata om sådant, men jag tror det är något som vi flesta tänker på i väntans stunder. Man både glädjs och sörjer på samma gång och så får det lov att vara. Det är ingen som sagt att det här är lätt. Men vi håller tummar och tår att vi snart får besked. Tankarna far som en virvelvind där man granskar allt man skickat iväg; var det rätt, var det bra bilder, sa vi rätt saker, vad tycker de om oss, är vi bra föräldrar osv. Man blir ju granskad, så är det, men tummar och tår håller vi och vi vet att vi är bra kandidater 🙂

Det är bara att vänta vidare och längta. Det är ju det enda vi kan göra just nu…

 

Äntligen äntligen!!!!

Tänk att dagen kom då vi äntligen skickat iväg våra ansökan. Jag känner mig lätt som en fjäder och känslomässigt lättad, men tårarna är där för detta är stort.

Jag har svårt att tänka att vår ansökan snart är i Sydkorea, att ett barn väntar på oss långt där borta. 😊👍💜

Samir skriver adress

Aaaaah!!! Galet att det är klart!!!

Trött, sliten, men sjukt glad

Samir skriver adress igen på ett större kuvert

0.5 kg väger kalaset

Sjung sjung

Skulle handla plastfickor till bilderna vi ska skicka med till adoptionen, men kom hem med två visböcker.


Jag hade spanat in Den sjungande Barnkammar boken och ville köpa den, men så såg jag att Catarina Kruusval hade gett ut en med, med alla visor och bilder från hennes andra visböcker. Vilken lycka!! Och där sjöng de även med, som min man uppskattat då han inte riktigt kan våra barnvisor. Både Samir och vårt kommande barn får träna visor tillsammans. I Barnkammar boken så är det bara melodi till, som jag gillar. Himla glad e jag!

Sen hade vi även fått inbjudan till våra vänners bröllop. Ser verkligen fram emot det. De ska ha bröllopsfesten på Bäckaskogs slott som är så fint och deras mat är gudomlig. Vi bokade rum direkt så vi även får frukostbuffén.


Glömt helt bort att berätta att våra papper är godkända till adoptionen. Förhoppningsvis kommer våra papper som översatts i morgon och vi har även tagit kontakt med Notarius Publicus. Så kanske i slutet eller i början på nästa vecka så kan vi skicka in alla våra papper. Ja, sen är det bara att vänta på ett barnbesked. Så himla glad att det gått så smidigt nu mot slutet.

Lungröntgen


Idag firar vi, för idag fick vi hem vårt medgivande nr 2. Äntligen är det klart!  Sen fick vi även hem vår a papper och cd-skivor (!) för lungröntgen. Vi hade bokat tid igår och röntgade våra lungor så de kan se att vi inte har eller har haft tuberkulos. Vi hade båda fina lungor, tack och lov, och normala hjärtan och det kan väl vara bra att veta. Samir fick beröm för hans stora lungor, så han var nog extra glad.

Har åkt på en förkylning förra veckan som inte har släppt och har varit så himla trött. Så självklart när vi kom upp till röntgen på Lunds sjukhus så fick vi reda på, bara nån minut innan vi hade bokad tid, att de inte tog kort. Vem tar inte kort nu för tiden och varför skrev de inte det på vår kallelse? Jag fick snällt ta mig ner till entrén och ta ut pengar och skynda mig tillbaka, där jag fick reda på att jag hört fel summa… bara att rusa ner igen och hämta ut mer. Min kära make som har ryggskott fick snällt vänta. Jag var nog stundens underhållning på avdelningen, flåsande, trött och snurrig. När jag kom tillbaka för andra gången så hade maken redan tagit sig till väntrummet. Receptionisten förklarade minst tre gånger hur jag skulle följa den blåa linjen och han avlutar med att fråga om jag verkligen hade förstått instruktionerna. Helt slut och totalstressad så nickar jag och följer slaviskt den blåa linjen till jag hittar min andra hälft.

Själva röntgen gick bra. Snabbt in, av med tröja och allt och trycka sig mot en kall röntgenplåt, 5 min senare var jag klar. Pust!

Nu har vi bara våra två träffar med psykologen kvar. En nästa vecka och nästa veckan där på. Sen har de väl kollat igenom oss riktigt ordentligt, eller? Tror det var något kvar hos vår doktor med, men sen har vi inget mer bokat. Bara en massa pappersarbete som vi ska försöka kolla igenom till helgen. Har det mesta klart, men det finns lite till att göra.

Packlista resväska – barn

Här kommer en lista på saker vi kan tänka oss packa när vi ska hämta vårt blivande barn. Jag har tagit tips från olika bloggar, sidor och mina egna erfarenheter från jobbet. Allt kommer inte komma med i vår väska men jag skrev ner allt jag hittade.

En del av detta kommer vi packa in i flygväskan när vi åker hem med barnet.

  1. Skötväska
  2. blöjor
  3. blöjpåse
  4. våtservetter/spritservetter
  5. plasthandskar
  6. nappflaska
  7. pipmugg spillfri
  8. vällingdosa (klämma till vällingpåse?)
  9. vattenflaska med sugrör
  10. gröt/fruktgröt
  11. Torkad frukt/kex/riskakor/rån
  12. flaskborste
  13. sked/gaffel/kniv
  14. Burk/skål med lock
  15. hakklapp
  16. termos
  17. kläder *
  18. napp/ napphållare
  19. kudde
  20. filt
  21. nalle/snutte
  22. plastad frotté
  23. bärsele
  24. sulky
  25. diskmedel/tvättmedel (små flaskor)
  26. diskhandduk
  27. mild tvål/schampo/badolja?
  28. seat in a pocket (barnstol i tyg, funkar på vilken stol som helst)
  29. leksaker *
  30. Apotek (kommer i ett senare inlägg)
  31. Öronproppar till närmsta medpassagerare

* Kläder (beroende på vilket väder det är): Jacka, mössa, skor, överdragsbyxor, tumvantar, tröjor, byxor, body, t-shirt, strumpor, pyjamas

* Leksaker: boll, klossar, play-doh, fingerdockor, små djur/bilar/figurer, såpbubblor, pixiböcker, stickersbok (klistermärken som kan klistras om igen), kritor, magnetblock, ritbok, hörlurar för barn till vår mini i-Pad och datorn för filmer, sång och bra appar.

 

Längtar till sommaren

 

IMG_2070

En av våra favoritstränder

Skiathos, vår favoritö i Grekland. På något vis längtar vi alltid dit så otroligt mycket. Vi har hunnit vara där fyra gånger och det har blivit vartannat år sedan vi var där första gången. Eftersom vi var där förra året så kommer vi ta en paus och testa något annat semesterställe och vi har planer på att resa till Portugal. Vi får se om vi hittar något trevligt ställe där.

IMG_2042

En lång vandring till vår lilla strand, som vi ofta har helt för oss själva.

Vad är det då som vi älskar så med Skiathos? Vi älskar att vi kan hitta så många stränder som det inte är mycket folk på, fint turkosblått vatten, sandstrand, liten ö så det går relativt snabbt att ta sig till alla ställen, mysig liten stad och med många bra restauranger. Sen tycker vi greker är allmänt trevliga.

IMG_2025

IMG_1973

En drink på trappan är det bästa man kan avsluta kvällen på

En favoritdag i Skiathos för oss innebär en god stabil frukost, sola och bada fram till kvällen, sen ut och äta antingen på någon av favoritrestaurangerna som 1901 med skönaste personal och så god mat eller kebab i pitabröd ett ställe som ligger precis i början på shoppinggatan. Sen avslutar vi ofta med drinkar på den kända trappan vid hamnen.

IMG_1950

IMG_1805

Rund 60 stränder och turkosblått vatten

På favoritstranden, som man måste ta bil/vespa för att ta sig dit, njuter vi som mest. Det är lite folk där, jätte fint vatten och har vi tur så kan vi bada i vågor (det är ju det bästa). Maten på tavernan där är så himla god och jag beställer nästan alltid deras grekiska sallad. Den är lixom godast där och de snålar inte med något. Samir älskar att de fryser ölglasen. Viktig sak för vissa 🙂 Sen att det alltid är samma personal som vi gillar, de känner oss vid detta laget så mycket som vi hänger där.IMG_1813

IMG_1824

Favoritstranden med utsikt när jag äter min grekiska sallad

Skiathos är dit vi åker när vi verkligen vill varva ner och slappna av. Vi vet vad allt finns, det behövs ingen planering. Bara att vara och njuta. När vi inte åker dit så passa vi på att resa till lite mer fartfyllda, nya ställen. Prova nya länder, aktiviteter, städer, stränder osv. Vi älskar att resa. Vårt nästa resmål innan sommaren blir Amsterdam för att se tulpanerna, så taggad och jag kommer att lägga upp massa bilder sen.

Vi får se vart vi hamnar i sommar…

Möte med handläggaren

img_5602

På onsdag så kommer vår handledare på besök till oss. Vårt sista möte för att uppdatera vårt medgivande. Jag var så fräck att ta några goda bullar som mamma hade bakat. Jag tänkte att jag ville ha något gott till fikat men att baka själv finns inte på listan. Har för mycket att göra med jobb, träning, bok-bloggen och städning, så jag tog en säker väg och det var mammas bullar. Jag älskar att baka och är faktiskt utbildad bagare och konditor i grunden men när det inte finns tid så hittar man lösningar.

Hur känns det då att handledaren ska komma hem till oss?

Det känns hur lugnt som helst, känns som vi känner henne efter alla våra möten. Ska bli bra att bara få sitta ner och prata vidare om alla förändringar som hänt sen sist och jag vill bara bli klar med vårt medgivande. En sak till att bocka av och om vi älskar att bocka av saker.

Efter det är det psykologundersökningen, läkarbesök och röntgen av lungorna kvar, ja förutom pappersarbetet. Efter April så är det också avbockad från listan. Lite i taget går vi framåt.

Att adoptera är som att vara en snigel på en grusig väg (eller sandpapper enligt Samir). Allt går så långsamt.

Medgivande

 

Hur funkar det?

När det har gått två år så går medgivandet som man får från familjerätten ut. Det innebär att hon man fortfarande inte är klar med sin adoption så behöver den uppdateras.

Vi tog kontakt med vår handledare M och hörde när vi skulle boka in vårt första samtal så att medgivandet han bli klar innan den förra går ut.

För er som är i adoptionstankar så kanske det är spännande och se vad som ska innehålla i en ansökan om medgivande. Jag vet inte om det se lika dant ut i varje kommun, men så här ser det ut i Lund:

Referenser – från minst två olika personer som känner oss väl. Plus om de har erfarenhet av barn eller sett er tillsammans med ett barn. (här skriver de lite information om hur de känner oss, hur vi är med barn osv. inget stort eller svårt).

Läkarintyg – Blankett hämtas hos Mia. Man går till sin läkare och där tar de blodprov, väga, mäta osv, de fuller i blanketten om hur vi mår. Man får även fylla i en egen hälsodeklaration som även den går att hitta på Mia.

Intyg rörande sjukskrivningar – inhämtas från försäkringskassan

Registerutdrag från Kronofogdmyndigheten

Intyg på genomgående utbildning – Föräldrarutbildning för just att adoptera. Boka denna innan ni påbörjar medgivandet för den tar ca ett halvår att bli klar med.

Sedan kommer Levnadsbeskrivning:

Tidigare förhållande – uppväxt, utbildning, familj, relationer

Nuvarande förhållande – Hemmet, bostad, arbete, ekonomi

Hälsotillstånd – dåtid, nutid

Äktenskap och samlevnad – när vi träffades, äktenskapet, utveckling i förhållandet

Motivation till adoption – tankar beslut

Inställning till barn – erfarenheter, uppfostran, förberedelse och förväntningar för att bli adoptivföräldrar

 

Det var allt. Detta har de som underlag för de samtal som man har med dem, både tillsammans och enskilt. Ca 5-7 gånger och en gång var de hemma hos oss med. Vi har nog aldrig pratat så mycket om våra liv och våra tankar om att blir föräldrar osv. Jag och Samir tycker att detta har gjort oss starkare på något sätt. Bekräftelse att vi verkligen tycker lika, vi känner varandra väl och att vi har ett väldigt tryggt och starkt förhållande. Känns bra när man känner så efter ett medgivande. Allt med denna processen att få ett barn har bara styrkt oss som par. 🙂

Men var inte allt för oroliga om ni är igång med att göra en utredning. VI var sjukt nervösa men utredarna var så mjuka och fina, vi kände oss trygga. Vet fler som har gjort medgivande och har känns samma sak. Självklar är man nervös och undrar vad de ska fråga och om man svarar rätt. Men var er själva så löser sig resten.