Vi har ju världens lycka att fått en så fin vänskap med Bjärredsfamiljen. Vi var i Korea samtidigt när vi hämtade Lennox och Alfred. Det skiljer sig en månad mellan dem och de är verkligen som bröder. Nu har vi ju två små gossar till, Linton och lilla Harry som är ett år. Vi kom hem i aug med Linton och de kom hem i januari med Harry. Tyvärr fick vi inte åka samtidigt till Korea som förra gången, drömma kan man men det är inget vi kan välja. Vi är bara tacksamma att vi fått våra små underverk.
Denna helg var det dags att fira Alfreds femårsdag och jag kan ju lugnt säga att vi alla var taggade. Linton är ju fullkomligt förälskad i deras dotter Agnes. Så där Agnes var där var Linton. Lennox och Alfred lekte för fullt hela dagen. Vi blev bjudna på Minecraft chokladbullekaka och underbart god middag och lite GT och vin på det. Det blev härligt kaotiskt umgänge som det blir med småbarnsföräldrar. Vi drömde oss bort till planer på vår kommande semester i USA, sommar med vår andra koreafamilj som bor i Stockholm och sen allt mellan himmel och jord.
Men på tal om pojkar som fyller fem år. Lennox har verkligen kommit in i en ny period. Det är en tid med mycket känslor. Det åker upp och ner som en orkanvind och det är knappt så vi hinner med i skiftningarna. Från att aldrig haft problem att lämna oss på förskolan så är det jobbigt just nu. Saker är pinsamma, saker är orättvisa, helst av allt hade han nog velat sitta fast i båda mamma och pappa samtidigt som han vill vara en självständig pojk. Det är mycket som händer i hjärnan nu och vi försöker stötta så gott vi kan. Det hjälper inte att han är galet klipsk den pojken så det krävs två väldigt alerta och lugna föräldrar. Han har blivit så stor men är fortfarande vår lilla bebis. Bäst av allt är ju att han är så kramig och gosig just nu, han säger verkligen de mest finaste sakerna till oss, vår lilla charmör. Han ska ju gifta sig med både mig och pappa när han blir stor 🙂 – Punkt slut! som han alltid avslutar sina mening när han verkligen vill visa han menar vad han säger.
Jag hoppas i alla fall att ni får en härlig måndag! Ha de gott!
Detta året hade vi lite smarta lösningar när barnen på gatan gick Halloween. Färdiga godispåsar eller godis i papper som lätt gick att sprita av, godis som stod utanför dörren (tror nog någon hade en lång griptång typ som de kunde ge påsarna med) och hade man dekorerat utanför huset så visste vi att man kunde gå dit. Coronasäkert! Nöjda barn och vuxna!
Och barnen, de var ju bara för söta och lite läskiga. Vi hade en liten Halloween-fest hemma sedan där vi gjort läskiga kakor och disco med discolampan.
Så klart ska ni få ta del av Lintons första kalas här hos oss. Två år fyllde han 🙂 Han fick vakan upp till vår skönsång där vi gratulerade honom. Det sjöngs både på svenska och koreanska. En tårta till Linton och en kaka till Lennox och sen hans favoritgodis. Han fick en ny cykel som används flitigt, tågbana och sen kommer vi tyvärr inte ihåg vad han fick mer, typiskt oss föräldrar att glömma sådant.
Men han var så nöjd och glad och vi firade honom ordentligt. Barnkalas med grannarnas barn och sen med våra vänner och familj. Vi bjöd inte så många då han var nyss hemkommen så det blev bara den lilla krets som han hunnit bekanta sig med och det var helt lagom för honom.
Vi upptäckte flaggan var på fel håll, vändes självklart, typiskt gjort av två trötta föräldrar 🙂
Vissa veckor är väldigt innehållsrika. Förra veckan var det fullt ös från första dag. Lekland, övernattning hos mormor och morfar, utflykter, skatepark, barnkalas är några av sakerna vi hann med.
Jag och min granne/vän Malin hade planerat att vi skulle ta barnen till Tropikariet i Helsingborg. Glatt körde vi dit och insåg väl där att de numera har stängt på vardagarna. Varför kollade vi inte upp det? Lite halvt panik med väldigt besvikna barn så hittade vi ett lekland som vi körde till. Så lite lek där några timmar, glada barn, vi vuxna lite halvt om halvt då vi själva inte var så sugna på lekland. Men är barnen glada, ja då är det bra.
På tal om Malin, det är lite roligt för vi har bott granne med Malin i många år. Barnen har i stort sett gått in och ut från våra lägenheter som de vill och vi vuxna har blivit så vana att vi alltid har varandra, som ett litet kollektiv. När vi sedan flyttade tvärs över gatan så kan jag säga att det kändes tom att inte kunna se Malin varje dag. Men se, rätt som det var så blev lägenheten mitt emot oss ledig och den köpte Malin. Så nu kan vi se varandra varje dag igen. Vi har bara båda uppgraderat vårt boende från balkong till trädgård. Våra barn kan fortsätta att springa fram och tillbaka och även vi vuxna.
Sen tog jag och barnen oss till mina föräldrar. Lennox ville till skateparken och sova över hos mormor och morfar. Jag tror han hade lite för höga ambitioner hur bra han skulle åka skateboard. Så när han inte kunde bara hoppa upp och köra runt på alla hinder så blev han en aningen besviken och ville inte åka mer. Han tog sin cykel och körde runt med den ett tag och sprang runt med morfar. Inte lätt när man vill så mycket mer än man klarar av.
Nästa dag åkte vi till Varje halvö och tittade på vitsippor, njöt av havet och hoppade och klättrade runt. Självklart har jag en son som tycker allt låter tråkigt för tillfället, så att promenera i skogen var ju bara för tråkigt. Men se, mamma vet bäst, för jag vet hur jag själv var när jag var liten. När man väl kommer ut i naturen så kan man inte bara sura. Ett tu tre så var det helt plötsligt kul och spännande. Det är bara den där biten från att ta dem från huset till bilen som är den jobbiga delen. Jag har redan en mini-tonåring och vi har alltid sååå kul innan vi väl kommer iväg. Barn! Och så undrar de varför man får grått hår så fort.
Sen var det dags för kalas hos kusin Hilding som fyllt fyra år! Vilken fantastisk dag vi hade. Alla kusinerna lekte hela dagen och det var ett sådant ös på dem, det märks att det är vår familj. Min lillebror bjöd på så god mat så vi var helt bortskämda. Innan vi åkte dit var jag så trött efter veckan så jag undrade om jag skulle orka med kalaset, men så är det något magiskt när man är med familjen. Istället för att blir tröttare så blev jag bara piggare och gladare. Ett stort leende på läpparna hade vi alla när vi åkte hem på kvällen.
I början så var Linton väldigt mammig. Han knöt sig an till mig fort, men det har tagit längre tid att knyta an till Samir. Det var rätt kämpigt i början då det inte gick att lämna Linton, inte ens för en sekund. Så han och jag var verkligen sammansvetsade i några månader. Bara jag var i närheten så gick det bra, han lekte, undersökte allt och knöt sakta med säkert an med både storebror och pappa Samir.
Alla barn har verkligen olika sätt att hantera sina känslor och nya saker de möter. Från att ha bott hos sina fosterföräldrar och den trygghet de har där till att bli lämnad till lite halvt främmande människor, nytt språk, nya rutiner. Det är inte lätt för alla barn och de hantera det på olika sätt. Lennox upplevelser kom i form som nattskräck de första månaderna vi hade honom. Han bearbetade på natten, medan Linton visar alla sina känslor sin vakan tid och sover som en stock hela natten. De är så olika och har bearbetat den nya omställning de ställs inför på olika sätt. De gör så gott de kan och vi gör allt för att underlätta och hjälpa dem.
Att bli en familj och få en ny familjemedlem är en stor förändring för alla berörda. Man är glad att man äntligen blir en familj, samtidigt som man sörjer för sitt barn för den stora förändring som sker i livet, men man vet ändå att vi kommer ge all kärlek vi har och kommer alltid finnas där för dem. De har fått en annorlunda start i deras liv, inget man önskar något barn, men vad vi kan ge är en kärleksfull familj som alltid finns där för dem. För ja, vi älskar dem mer än livet.
Så i samma veva som vi kom hem så skulle vi även flytta till vårt radhus. Tack och lov så låg det på samma gata, så vi upplevde inte att Linton påverkades av det då det blev hans naturliga vardag att va i båda husen från dag ett han kom hem. Vi trivs väldigt bra i vårt ny hus och det gör även banen. Det är mycket att fixa i huset och trädgården, men vi tar lite i taget och boa in oss. Vi fixade badrummet på ovanvåningen och det blev så himla bra. Så man kan säga att ovanvåningen är i stort sett klart.
Vem är då denna lilla underbara nya familjemedlemmen? Vi har ju varit en familj i snart nio månader.
Linton är en glad, sprallig, busig pojk. Skrattar sig igenom allt, men är även envis in i det sista. Han älskar vilda djur, mest dinosaurier, laga mat och leka i sitt kök, och dansa och sjunga. Han tycker om att vara ute och vara aktiv, lite väl överallt så han trillar en hel, kanske har kanske med hans orädsla. Inget hindra denna gossen, vill han göra något så gör han det till varje pris 🙂 Språket har bara exploderat och han är som en papegoja. Kvittar om det är svenska, engelska eller koreanska, han suger åt sig allt.
Han är en trygg pojk nu och han har knutit sig an till oss alla. Han har sina kompisar i kvarteret och mammorna är han särskilt förtjust i 🙂 Jag är föräldraledig fram till september och sen kommer han börja förskolan. Tror han är redo då, även om han fortfarande har svårt att vara ifrån sin mamma. Vi får ta en dag i taget när han ska skolas in. Men Linton är en väldigt klipsk gosse som sin bror, på olika sätt men de kommer passa ihop.
Lennox och Linton är verkligen bästa vänner. De är så olika och det bidrar nog också att de inte bråkar mycket. Linton är inte intresserad av Lennox leksaker och Lennox gillar inte Linton saker. När de leker så är det mycket aktiva lekar och nu mot slutet så hänger Linton allt mer i Lennox fantasilekar. De kramar varandra många gånger under dagen och Lennox älskar att ha sin Linton. Deras kärlek är så fin, var inte beredd hur fina de skulle vara mot varandra. Visst bråkar de, det tillhör att vara syskon, men det är mer lek och mys mellan dessa gossar.
Ja, att vara hemma under Corona har kännas bra. Vi har tagit det lugnt och det är precis var Linton behövt. Visst är det lite trist att man inte kan göra allt man skulle vilja med barnen, men det är mer jag som klagar än dem. De är så nöjda så att bara vara hemma och leka. Vi har verkligen haft tur att vi har våra grannar. Det finns alltid någon att leka med och även jag har några att hänga med under dagarna 🙂 Detta område vi bort på är helt toppen. Vi stormtrivs verkligen.
Är det något ni undrar över så bara fråga på. Svårt att skriva om allt då jag varit borta från bloggen sen augusti.
Nu ska jag fixa lite lunch. Lägga Linton, som för övrigt älskar att sova. Vi bara lägger honom med sina snuttar och välling och så somnar han. Sover sig igenom hela natten utan att vakan. Så har han varit sen vi fick honom. Lyxigt? Väldigt! Vi klarar inte. Solen skiner ute och jag ska sola lite innan alla hushållssysslor kallar. Det är evigt städande här hemma känns det som.
Familjen DJ 